Sjuåriga Sara trampades ihjäl på flyktingbåt: ”En tung dag”
Publicerad 2024-05-03
I februari tvingades Sara Alhashimi, 7, lämna Sverige.
Nu är hon död.
Hon trampades ihjäl på en båt i ett försök att korsa Engelska kanalen.
I förskoleklassen i Uddevalla fick Saras mentor Eva Jonsson berätta för klasskompisarna vad som hänt.
– Hon finns med oss.
I slutet av april försökte Saras pappa Ahmed Alhashimi ta sin familj från Frankrike till England.
För BBC berättar han att de var alldeles för många på gummibåten som skulle ta dem över Engelska kanalen. Tumult uppstod när den stora gruppen skulle ta sig ombord.
Sara ramlade omkull – och trampades ihjäl.
Sara Alhashimi föddes i Belgien men större delen av sitt liv bodde hon i Sverige, hos en släkting. Ahmeds hemland Irak hade hon aldrig besökt.
Pappan hade sökt asyl i Belgien upprepade gånger, men nekats. Hans hemstad Basra bedömdes som säker.
”Hon hade många vänner, lekte mycket”
I Uddevalla var Eva Jonsson Sara Alhashimis mentor från augusti förra året. Hon minns Sara med värme.
– Sara var väldigt go, väldigt glad och trevlig. Hon var duktig i skolan, väldigt smart.
Eva Jonsson berättar att hon i februari fick veta att Sara skulle utvisas.
– Jag tyckte att det var hemskt. Jag minns att hon inte visste någonting om det, utan att hon skulle flytta till sommaren, berättar hon.
Sara var en tjej med många kompisar, berättar Eva.
– Hon hade många vänner i klassen, hon lekte mycket. Jag såg ju hur hon var med sina kompisar, att hon var omtyckt. Även jag tycker mycket om henne.
Saras sista vecka, innan hon skulle utvisas, samlade Eva hela klassen.
– Sista lektionen sa jag till eleverna att jag ville att de skulle rita en teckning till Sara, som hon kunde få med sig hem. Då ritade allihop. Efter den bildlektionen såg jag henne inte mer.
Många frågor
I slutet av april kom beskedet att Sara Alhashimi var död.
– Det var chockartat. Jag rös i hela kroppen när jag fick höra det. Det var en tung dag, säger Eva Jonsson.
Dagen efter beskedet samlade hon klassen i ett av skolans klassrum. De tände ett ljus och la fram en bild på Sara. Sen satt de ihop på en matta, höll varandras händer och höll en tyst minut.
Eleverna hade många frågor. Tillsammans med en kurator pratade Eva Jonsson med dem om vad som hänt.
– Jag berättade att hon inte fanns mer. Sedan började vi rita, igen. De ritade teckningar och skrev till henne hela dagen.
Minns Sara med glädje
Dagen efter var det återigen dags för vanliga lektioner. Men teckningarna och bilden på Sara Alhashimi finns kvar i klassrummet, ihop med ljuset.
– Hon har sin stol kvar. En elev som satt ensam ville sätta sig med sina kompisar. Han frågade om han fick låna hennes stol, säger Eva Jonsson.
– Vi sjunger fortfarande med hennes namn i vår namnsång ”vad vore livet utan Frank, vad vore livet utan Mikael, det vore ingenting”. Sedan klappar de tre gånger, och ropar ut hennes namn. Hon finns med oss.
I intervjun med BBC är Saras pappa, Ahmed Alhashimi, förtvivlad. Han berättar att det var familjens fjärde försök att ta sig över kanalen.
– Jag kunde inte skydda henne. Jag kommer aldrig att förlåta mig själv. Men havet var det enda valet jag hade, säger han.
