Ukrainska familjerna får stanna i Västerås – men känner skuld
Publicerad 2022-09-02
VÄSTERÅS. I Bäckby utanför Västerås placerades 10 familjer i samma hus som fick smeknamnet ”Plaza Ukraina”.
För några veckor sedan meddelade Migrationsverket att familjerna skulle flytta därifrån till olika kommuner runt om i Sverige – men ändrade sig i efterhand.
– Det är en rädsla som alla ukrainare känner och har känt, att behöva flytta någon annanstans, säger Oleksandra Tkachenko.
Lättnaden var stor bland ukrainarna i huset då de nåddes av beskedet om att Migrationsverket hade ändrat sig. I Västerås har barnen fått vänner och hobbyer. De har stadgat sig helt enkelt.
Oleksandra Tkachenko skulle enligt första beslutet flytta till Mora, medan resten av familjerna fått anvisning till olika kommuner i Sverige.
– Det är de svenska volontärernas förtjänst att vi får stanna i Västerås, säger Oleksandra Tkachenko.
Volontärerna klagade högljutt till Migrationsverket efter kommunanvisningarna, vilket gav resultat.
– Anvisningarna till kommuner är automatiserade utifrån vissa kriterier. Men vi gjorde en genomgång manuellt och det visade sig att vi kunde ändra på beslutet, och familjerna fick stanna kvar i Västerås, säger Guna Graufelds, presschef på Migrationsverket.
Alla tio familjer ska nu förflyttas till kommunens boenden eftersom det efter en lagändring är de, och inte Migrationsverket, som bär ansvar för flyktingarnas boplatser.
– Vårt system har fungerat bra, en stor majoritet har fått stanna kvar i den kommun som de bor i, säger Guna Graufelds.
”Butja var vackert”
Men Inna Mashtalyr med familj vill inte ta risken. De har bott inneboende hos svenskar sedan de anlände till Sverige och Västerås.
De har flyttat fem gånger sedan den 24 februari.
– Vi vill inte få en kommunanvisning för då är vi rädda för att vi inte får stanna i Västerås, därför bor vi inneboende istället, säger Inna Mashtalyr.
Hon flydde tillsammans med sin man och deras tre barn, 7, 9 och 10 år gamla från Butja innan staden intill Kiev intogs av den ryska armén.
Butja blev världskänt efter att Ryssland lämnade staden. Döda kroppar låg längs med gatorna och en hel värld anklagade Ryssland för krigsbrott efter att bilderna kablats ut.
– Butja var otroligt vackert före kriget. Det var fullt med parker, blommor och trädgårdar, säger Inna Mashtalyr.
Deras hus klarade sig, men än kan familjen inte återvända, det är för farligt.
Plaza Ukraina
Huset med de tio ukrainska familjerna kallas av de svenska volontärerna för ”Plaza Ukraina”.
En av de västeråsare som engagerat sig är Veronica Kadei.
– Vi har hjälpt till med att fixa jobb åt några, skrivit in barnen på skolan, fixat tandläkartider och ordnat cyklar åt barnen. Sånt som man kanske inte alltid tänker på, säger Veronica Cadei.
Därutöver har hon matchat ihop ukrainare som söker bostad med svenskar som erbjuder bostad.
Oleksandra Tkachenko berättar att viljan att hjälpa dem varit enorm, vilket underlättat omställningen för ukrainarna.
Det har enligt henne varit välbehövligt, eftersom det varit svårt att se sitt land kriga på distans.
– Vi känner skuld varje dag för att vi inte kan hjälpa dem, men det var vår plikt att skydda våra barn, därför flydde vi. Den ukrainska armén är hjältar, säger Oleksandra Tkachenko.
”Männen känner skuld”
Enligt väninnorna vid köksbordet har det varit speciellt svårt för de ukrainska männen på flykt att inte kunna hjälpa till hemma i Ukraina.
– De känner stor skuld. De hade något att vara stolta över i Ukraina. De hade social status. Här har de svårt att hitta jobb och väldigt lite att göra om dagarna, säger Oleksandra Tkachenko.
Tillsammans med sin man studerar hon svenska två gånger i veckan. Ukrainare har inte rätt till sfi, svenska för invandrare, istället är det volontärarbetarna som lär dem svenska.
– Kyrkan har hjälpt oss med lärare så vi har haft lektioner två gånger i veckan. Men vi har inga läroböcker utan istället brukar lärarna printa ut material från internet, säger Oleksandra Tkachenko.