Starka kritiken: ”Det ser ju ut som ett fängelse”
Publicerad 2024-01-13
Barnen är inlåsta bland smuts och intorkade uppkastningar.
Kritiken mot den nya vårdform som Sis har skapat är hård.
– Det här är ovärdigt ett modernt samhälle, säger sakkunnig Mats Jansson.
Bilderna och beskrivningarna från JO:s inspektion hos Statens institutionsstyrelse (Sis) är jobbiga att ta del av, säger Mats Jansson som är sakkunnig hos intresseorganisationen Autism Sverige.
– Alltså fotona från barnens rum. Det ser ju ut som ett fängelse, du vet, i sådana gamla amerikanska filmer från förra århundradet. Man blir bedrövad.
Sis har skapat den nya vårdformen för att på ett bättre sätt kunna hjälpa barn med autism, intellektuell funktionsnedsättning och komplex psykiatrisk problematik. Istället för att vårdas tillsammans med andra barn, på en vanlig avdelning, blir de inlåsta i ett mindre utrymme en och en.
– Det finns idag mycket kunskap om barn med autism, men det är som att Sis inte har tagit del av den när de utformat den här vården i de här lokalerna, säger Mats Jansson.
Han säger att det blir uppenbart när man tittar på bilderna.
– Barn med autism kan ha svårt med sinnesintryck och de behöver en lugn miljö. Men det vi ser på fotona är något helt annat. Det är en karg miljö, en ogästvänlig miljö.
Vill stoppa tvångsvården
Autism Sverige motsätter sig att barn med autismspektrumtillstånd alls får tvångsvårdas inom Sis.
– Det är helt fel att frihetsberöva barnen på grund av följderna av deras funktionsnedsättning. Det strider mot konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Att det främst är flickor med autism som blir inlåsta på Sis, och inte pojkar, ser Jansson som ytterligare ett problem.
– Man tycker att flickorna borde skärpa sig på ett sätt som man inte förväntar sig av pojkarna. Så det finns en tydlig genusaspekt här som kompliceras av att flickor fortfarande får diagnos senare och hinner utveckla svår psykisk ohälsa.
Aftonbladet har varit i kontakt med flera barn som har vårdats i den nya vårdformen hos Sis, de yngsta bara 14 år. Några barn har tyckt att vårdtiden varit okej, och att viss personal varit bra. Alla har dock varit frågande till varför de behöver isoleras helt från andra barn och vara i ett så litet utrymme, i slitna lokaler. Intresseorganisationen Autism Sveriges ställer samma frågor.
”Samhället behöver ta ansvar”
– Sis motiverar den här vårdformen med att de vill undvika att barnen utsätts för avskiljning, och hamnar i ännu kalare rum med bara en madrass på golvet. Men nu är ju barnen isolerade här och uppmaningen är tydlig att de ska skärpa sig och sluta vara så funktionsnedsatta.
I stället för tvångsvård på Sis menar Autism Sverige att samhället behöver arbeta mer förebyggande, och fånga upp barnen med autism och deras vårdnadshavare tidigare. Jansson säger att man behöver stärka upp socialtjänst, skola, habilitering och psykiatri.
– Kunskapen som behövs finns. Det handlar bara om att samhället behöver ta ansvar. Om det i enskilda fall även med bra stöd till familjen ändå behövs insats utanför hemmet så finns andra former, som HVB-hem, LSS-bostad eller familjehem, istället för de tvingande insatserna på Sis där de har problem att rekrytera personal med rätt kompetens.
JO riktade i sin rapport i december allvarlig kritik mot vårdformen. Från Sis håll säger de dock att en utvärdering visar att vården är effektiv. Antalet avskiljningar, hot och våld har minskat när de unga blir inlåsta en och en. Samma utvärdering visar dock att två av fyra placerade ungdomar skattat att de har trivts mycket dåligt på avdelningen och att stödet från personalen varit mycket dåligt.
Sis institutionschef David Söderman säger att det i vissa fall kan behövas att unga med autism placeras hos dem, även om de själva är missnöjda med vården.
– Vi jobbar med ungdomar som är väldigt utagerande och väldigt våldsamma och som är väldigt svåra att hantera inom ramen för kommunal vård, till exempel. Där har man inte rättigheter att hålla i en ungdom eller jobba med tvång på samma sätt. Under en period kan den här insatsen behövas för att hitta en stabilitet hos ungdomarna som gör att de är mottagliga för vården i öppnare former.
