Grävde upp sin sons kista – visade sig vara tom
Publicerad 2017-09-03
Lydia Reid kämpade i 42 år för att tillslut få domstolsbeslut om att hennes sons kista skulle grävas upp för en dna-analys.
Men när kistan väl var uppe visade den sig vara tom.
– Det är fruktansvärt att veta att jag har kommit hit i alla dessa år för att hedra min son utan att han har varit här, säger Lydia Reid till BBC.
Lydia Reids son Gary dog bara sju dagar gammal 1975 på Edinburghs sjukhus för sjuka barn. När Lydia Reid frågade om hon fick se sin son när han dött, säger hon att det var ett annat barn, enligt BBC.
– Jag protesterade men de sa att jag led av förlossningsdepression. Bebisen som jag fick se var blond och stor, min bebis var liten och mörkhårig. Det var inte min son jag fick se, säger Lydia.
I flera år kämpade hon för att få veta vad som hänt sonen. Lydia blev en av frontfigurerna i en kampanj som uppmärksammade att sjukhus behöll döda barn för forskning i Skottland. Kampanjen ledde till att NHS, National Health Service, i Skottland tvingades erkänna att det tagits organ för träning på sjukhus.
Tusentals organstölder
Omkring 6000 organ och vävnader behölls olovligen av sjukhus i Skottland mellan 1970 och 2000, många var från barn.
Lydia fortsatte misstänka att hennes sons organ hade stulits, men hon hittade aldrig några bevis. Och det dröjde innan domstolen beslutade att graven fick grävas upp för att dna-testa kvarlevorna.
– Lydia trodde inte att det var hennes barn i graven, meningen med att öppna kistan var för att hitta benrester för dna-analys, säger Dane Sue, chef för Centre for Anatomy and human Identification vid Dundee Universitetet.
Men i kistan hittades inga kvarlevor. Kistan var tom på så gott som en ullsjal, en hatt och en bomullsklänning.
– Vi hade ull, bomull och ett litet kors, allt förvånansvärt välbehållet – men det fanns inga kvarlevor, säger Dame Sue.
Någon måste veta
Lydia Reind ville bevisa att han inte var där.
– Fram tills jag kunde bevisa att han inte var i kistan kunde jag inte heller kämpa för att hitta honom. Jag ville ha fel. Jag ville bli kallad dum gammal tant, men samma minut som Sue lyfte sjalen från botten visste jag att något var fel.
– Mitt hjärta slog i fötterna och jag visste inte vad jag skulle säga. Det är fruktansvärt att att veta att jag har kommit hit i alla dessa år för att hedra min son utan att han har varit här. Han är min son och förtjänar en ordentlig begravning, säger Lydia.
Någon måste veta vad som hänt, säger hon till BBC.
– Även om han blivit kremerad eller om han ligger i en burk på sjukhuset så vill jag veta. Om det är möjligt att att få min son tillbaka , så vill jag ha min son tillbaka. Om det inte är möjligt, så låt få veta vad som hänt så jag får ro.
Efterfrågar en undersökning
Lydia Reid vet från sin tid i organskandals kampanjen att det finns fler fall som hennes. Dame Sue tror inte heller att detta är en enskild händelse.
– Det måste genomföras en utredning av något slag. Jag har aldrig tidigare stött på något liknande, säger Dame Sue.
Polisen i Skottland har informerats och NHS Lothian har beklagat det inträffade: ”Våra kondoleanser är med Gary Patons familj. Det här är nu en polissak och vi kan inte kommentera det närmare.”