”Vi vill till Tyskland, för att de vill ha oss”

Mira Micic

TABANOVCI/ PRESEVO. Alla tusentals flyktingar som korsat den grekisk-makedonska gränsen hamnar här – på en kaotisk gata i en liten stad i södra Serbien. 
De sover på marken eller i små tält, intill stora högar med sopor. 
– Vi hoppas på att komma härifrån så fort som möjligt, säger Ali, 39. 

Tusentals flyktingar strömmar varje dag från Grekland in i Makedonien via en improviserad gränsövergång.

Därifrån vill alla åka vidare norrut, via Serbien till Ungern och Österrike och sedan till Tyskland, som de flesta uppger som slutdestination. Även Sverige nämns ofta som drömlandet, men just nu är Tyskland huvudmålet.

– Vi vill till Tyskland, för att de vill ha oss, säger 39-årige Ali, en tvåbarnspappa från Damaskus i Syrien. Innan han flydde sitt hemland i juli i år ägde han ett internetkafé.

– Vårt hus är totalförstört, det finns inte längre. Då åkte vi, säger han.

Vi träffar honom på tisdagseftermiddagen på en gata i den serbiska orten Presevo, där de tusentals flyktingar som kommer från grekisk-makedonska gränsen samlas, för att registreras och skickas vidare norrut.

Alis fru Visan, 50, var sjuksköterska i Damaskus. När vi möter paret och deras två döttrar, Naiaz, 10, och Lilaz, 8, ligger de och vilar på marken. De kom i går från Presevo och sov i natt, som hundratals andra, i ett litet tält på trottoaren. 

”Det här är inte klokt”

Tälten står tätt intill varandra och människor ligger på marken och bänkar.

– Det finns inga toaletter för folk, det här är inte klokt, säger den pensionerade läraren Kamber Bektashi, 71, från Presevo.

I likhet med andra Presevobor tycker han att läget är katastrofalt.

– Man kan bli sjuk av det här, titta på hur barnen har det. Jag älskar barn, jag var lärare, så här kan det inte fortsätta länge. Det är sopor överallt och det har börjat lukta riktigt illa, säger han.

Tiotusentals personer har passerat staden Presevo, som har cirka 30 000 invånare, under de senaste dagarna. Det finns inget rinnande vatten och inga toaletter, sopor ligger i stora högar överallt på den långa gatan där flyktingar bor och sover i väntan på att komma i väg till Belgrad och sedan till den ungerska gränsen. Ibland går det flera dagar innan de lyckas komma ombord på någon buss.

Alla har bråttom

Natten mot tisdagen följde vi med en grupp flyktingar när de tog in från Grekland till gränsorten Gevgelija i Makedonien. Presevo är nästa etapp under den långa flykten från krigets Syrien.

Från ett läger i Gevgelija slussas flyktingarna med tåg till andra sidan landet, till byn Tabanovci som ligger vid serbiska gränsen.

Klockan är 14 på tisdagen när ett tåg från Gevgelija anländer till Tabanovci. Flera hundra personer kliver ut och sedan går allt mycket fort. Alla har bråttom. Volontärer som möter upp vid tåget pekar i riktning mot den serbiska gränsen.

– I går kom 7 000 personer med det här tåget från gränsen, säger en av volontärerna.

Vuxna och barn sveper med sig en flaska vatten eller ett klädplagg och fortsätter sedan till fots i rask takt mot den serbiska gränsen, en sträcka på tre kilometer längs järnvägen. De flesta har bara några papperskassar som bagage. Det är väldigt många små barn med. Några tar med sig ett par skor eller en flaska läsk, som volontärerna ställt vid tåget.

Även här kommer de ut ur landet utan att någon frågar om resedokument. På andra sidan gränsen, i Serbien, registreras de för första gången. De uppger sitt namn och födelsedatum, lämnar fingeravtryck och fotograferas.

När de fått sina registreringspapper kan de börja leta efter en buss och köpa biljett för att åka norrut.

Kön till registreringen är flera hundra meter lång. Det går långsamt.

Ali och hans familj vill åka till Ungern, men det kan de inte göra än.

– Mina pengar är slut. Jag måste vänta tills min bror skickar pengar till oss, så att vi kan åka.

De sitter utanför sitt tält och väntar. Det finns inget annat att göra.

Finns inga toaletter

I tältet intill dem sover åtta personer, fyra vuxna och fyra små barn. Golvytan i tältet är inte ens fyra kvadratmeter.

Runehieso, 24, som tillsammans med sin man och hans brors familj bott där i två nätter, berättar att hennes fyra månader gamla son Joan är sjuk.

– Det är kallt på nätterna, barnen fryser. Vi behöver mediciner, det finns inte här. Det jobbigaste är att det inte finns några toaletter, säger hon.

Deras historia är lik de flestas. De flydde från Syrien via Turkiet, sedan vidare till Grekland, till Makedonien och nu Serbien.

”Vi måste vidare”

Under dagen åker flera bussar mot norra Serbien. Det är privata företag som kör flyktingarna, oftast bara till Belgrad. Därifrån får de återigen hitta ett sätt att ta sig vidare till Ungern.

– Vi ska till Tyskland, säger Mayad Siko, 40. Både hon och hennes man Mahmad Mohamad, 45, jobbade på apotek i Aleppo.  De flydde för tre månader sedan och har varit i Presevo i tre dagar. Parets ena son är redan i Tyskland med Mayads bror.

– Vi hoppas på att få åka härifrån i dag. Vi måste vidare, det finns ingen återvändo, säger hon.

Problem när kylan kommer

Senare på kvällen syns flera brasor längs gatan med tält.

Barnfamiljer sitter och värmer sig intill dem. Sommaren är snart över, kvällarna har redan blivit kallare.

Det är en hel del poliser på gatan i Presevo. En av dem, som står vid bussarna som ännu inte åkt säger: 

– Det kommer att bli stora problem här när kylan kommer. Det kommer att bli ohållbart, framför allt för barnen. Jag har ingen aning hur många som kommit i dag, jag ser bara att det är allt fler barn i grupperna, väldigt små barn.