Därför har krisen bara tagit en paus
Med alla normala mått framstår Kataloniens starke man Carles Puigdemont som förlorare när han bara utropade självständighet light.
Men det är för tidigt att utse segrare.
Många verkar ha dragit en suck av lättnad men här är fem skäl till att krisen är allt annat än över.
Självständighetsdeklarationen -
Barcelona och Madrid var som två höghastighetståg på rak kollisionskurs. Skulle någon växla spår innan den slutgiltiga katastrofen var ett faktum?
Onekligen ser det vid första påseende ut som självständighetsivrarna under Puigdemont vek ner sig precis före krocken genom att bara utropa något slags halv självständighet. Men det kan lika gärna visa sig ha varit ett smart drag.
Om Katalonien utropat sin självständighet fullt ut hade det varit ett enkelt beslut för Madrid att åberopa paragraf 155 i grundlagen och upplösa regionens självstyre. Dessutom kunde man ha fängslat Puigdemont och övriga ledare i den katalanska regionregeringen.
Madrids svar -
Under dagen får vi veta vad som blir Madrids svar. Regeringen kan fortfarande upphäva självstyret eller slå till med andra hårda åtgärder men det riskerar att spela katalanerna i händerna. Puigdemont visade en viss återhållsamhet.
Nu hoppas omvärlden på att Spaniens premiärminister Rajoy inte i onödan ska trappa upp spänningen. Däremot är det inte sannolikt att det kommer några signaler om att Madrid är beredda att gå med på någon slags medling.
Om Spanien inte reagerar kan katalanerna, och kanske omvärlden se det som en legitimering av katalanernas kamp.
Lagens råmärken -
Det är uppenbart att den katalanska självständighetsrörelsen använt den så kallade folkomröstningen som ett sätt att försöka driva på processen. Eftersom Madrid så hårdnackat vägrar förhandla hoppas de att utfallet av omröstningen ändå ska tvinga regeringen att agera.
Frågan har definitivt fått omvärldens uppmärksamhet och därmed lyfts upp på en högre nivå. Kanske var det Merkel eller någon annan EU-ledare som ringde till Puigdemont strax före talet. Men det är inte heller otroligt att Mariano Rajoy fått samtal från Bryssel eller andra huvudstäder.
EU står än så länge helhjärtat bakom Spanien men det kan ändras om Rajoy använder våld för att tvinga katalanerna till underkastelse.
Ekonomin -
I samma stund som Katalonien försöker genomföra självständigheten i praktiken kommer regionen att kastas ut från EU med alla de ekonomiska nackdelar det innebär. Företag har redan börjat flytta sina huvudkontor från Barcelona av rädsla för att hamna utanför EU. Många av de fördelar med självständighet som ledarna utmålat skulle försvinna om man hamnar utanför unionen. En våt filt skulle lägga sig över Kataloniens ekonomi och stödet för att stå på egna ben minska.
Drömmen om självständighet inte död -
Något mindre än halva befolkningen i Katalonien vill ha självständighet. Den siffran kan mycket väl öka om Madrid tar i med storsläggan.
Oavsett kommer drömmen inte att dö bara för att Madrid vägrar förhandla. Det vi ser nu är möjligen ett tillfälligt lugn medan parterna avgör om de åter ska koppla in sig på kollisionskursens järnvägsspår eller försöka hitta en lösning via någon form av medling eller dialog.
Kataloniens sätt att försöka nå självständighet är ett klart brott mot den spanska grundlagen men det innebär inte att önskan om att stå på egna ben är det.
Demokratin -
Kataloniens regering har inte ens majoriteten av de 7,5 miljonerna invånarna med sig i försöken att slå sig fria. Bara drygt 40 procent av befolkningen röstade eftersom folkomröstningen dömts ut som olaglig av författningsdomstolen.
Katalanerna är inte förtryckta av Madrid som minoriteter i en diktatur kan vara. Ska katalanerna ha någon trovärdighet måste de åtminstone ha mer än halva befolkningen med sig.
Annars är deras självständighetsdeklaration inget annat än ett kuppförsök.