Bo, 64, skickades hem från sjukhuset gång på gång – nu är han död i lungcancer
Uppdaterad 2019-06-14 | Publicerad 2015-07-13
Trots svåra smärtor skickades Bo Ekenberg gång på gång hem från akutmottagningen – i slutet av juni dog han i lungcancer.
Nu har hans änka anmält Karolinska sjukhuset till Inspektionen för vård och omsorg.
– Jag får inte tillbaka min man, men jag kanske kan rädda en eller två personer från samma situation, säger Judit Ekenberg.
I början av februari började Bo Ekenberg från Bromma i Stockholm få ont i vänster ryggslut. När smärtorna var så svåra att han inte kunde sova sökte han vård hos sin husläkare. Hon misstänkte att han hade bältros och uppmanade honom att ta sig till Karolinska sjukhusets akutmottagning i Solna.
Efter att personalen undersökt Bo ytligt och tagit ett blodprov skickade de hem honom utan att ha hittat orsaken till hans smärta, berättar Judit Ekenberg, 62, Bos fru sedan 23 år tillbaka.
Några veckor senare hade värken förvärrats ytterligare och Bo åkte tillbaka till akuten på Karolinska.
– Det var samma sak igen: han blev ytligt undersökt, det togs ett blodprov som inte visade någonting och sedan blev han hemskickad.
När Bo kom tillbaka en tredje gången blev han till slut skickad på röntgen.
– Men de röntgade huvudet, inte området där han hade ont. De hittade ingenting. Han fick två burkar Alvedon och så sa de att han inte hade något mer att göra där, säger Judit.
”Åker inte in för att det är roligt”
I mars upptäckte Bo själv en liten knöl på halsen, berättar Judit. Det visade sig att han hade småcellig lungcancer. När han hade gått igenom två resultatlösa cellgiftsbehandlingar sa läkarna att det inte var någon idé att han började med en tredje.
Den 30 juni dog han på Stockholms sjukhem med Judit vid sin sida. En vecka senare anmälde hon Karolinska sjukhuset till Inspektionen för vård och omsorg.
– Det var min mans önskemål. Jag får inte tillbaka min man, men jag kanske kan rädda en eller två personer från samma situation.
Hon tycker att sjukhuset borde ha gjort mer än att ta blodprov och röntga hennes makes huvud.
– Om han åker in en gång, två gånger, tre gånger, då måste de röntga området där han har ont. Han åker inte till akuten för att det är roligt.
”Leker med människoliv”
Hon säger att hon efter dödsfallet talat med en chefsläkare på Karolinska sjukhusets akutmottagning.
– Jag frågade varför de inte röntgade honom från början. Då fick jag svaret att de dragit in på röntgen. ”Ni leker med människoliv”, sa jag.
Samtidigt är hon noga med att poängtera att det inte bara är sjukvårdens fel att hennes mans cancer inte upptäcktes tidigare.
– Det är politikernas fel också, för att sjukhusen tvingas spara in på röntgen. Skulle de ha upptäckt cancern tidigare hade min man kanske inte gått bort så snabbt.
"Oerhört beklagansvärt"
Chefläkare Gunnar Öhlén på Karolinska sjukhuset har läst Judit Ekenbergs anmälan till Inspektionen för vård och omsorg. Han betonar att sjukhuset aldrig kan kommentera enskilda patientärenden, men säger att det bland de hundratusentals svenskar som får ont i ryggen självklart kan finnas patienter som har mycket allvarliga sjukdomar.
– Enskilda fall kan få en icke önskvärd utgång, som att någonting inte fångas upp i tid. I det enskilda fallet är det naturligtvis oerhört beklagansvärt och någonting som vi beklagar från sjukhusets sida, säger Gunnar Öhlén.
Han förnekar påståendet att Karolinska ska ha dragit ned på antalet röntgenundersökningar.
”Fem procent fler”
– Vi har gjort ungefär fem procent fler röntgenundersökningar i år jämfört med samma tid förra året, så någon generell minskning av antalet röntgenundersökningar har det inte varit på Karolinska, säger han.
Läkarna måste ta hänsyn till att varje röntgen innebär en risk i och med röntgenstrålningen. Enligt Gunnar Öhlén ger röntgen av ländryggen begränsad information.
Han kan inte kommentera varför personalen röntgade Bos huvud. Generellt sett kan det gå till så när man gör en diagnostisk utredning, menar Gunnar Öhlén.
– Det kan vara så att någon söker vård för att den har jätteont i en hand och har svårt att röra den, men att vi väljer att röntga nacken istället.