Sabina Ddumba ger sin pappa huvudrollen i Sommar

Publicerad 2018-07-29

Sabina Ddumba.

I Sabina Ddumbas Sommar är det inte hon själv som har huvudrollen. Den innehas av pappa William.

Det är inte ofta en pappa får inta hjälterollen men för Sabina råder det ingen tvekan om vem som är den viktigaste personen i hennes liv.

Han har till och med varit med och valt musiken.

Det innebär inte att Sabina är osynlig. Tvärtom.

Vi får veta rätt mycket om hennes uppväxt i Fisksätra. En normalt bespottad förort som hon hyllar med värme. Där fanns alltid kompisar att hänga med. Spela fotboll med. Sabina älskar fotboll.
Vi får följa med till den kristna skolan i Hammarbyhöjden där svordomar är bannlysta och alla är snälla mot varandra.

Sabina kan inte förställa sig hur det är att inte tro på gud.

Vi får höra mycket om den sorgligt dåliga relationen med mamma. En mamma som aldrig, om jag inte lyssnat dåligt, nämns vid namn.

Pappa är centralpunkten i hennes liv. Jag har sällan hört en så oförbehållslös kärleksförklaring till en förälder.

– Allt jag är, är min pappa.

När mamma flyttar hem till Uganda stannar pappa kvar med nästan alla barnen. Han jobbar, lagar mat och städar. Dag efter dag. Utan att klaga en enda gång.

Pappa William har inget val.

I Uganda tillhörde han en teatergrupp som ådrar sig diktatorn Idi Amins vrede. Han och en grupp övriga medlemmar grips och förs till en park där de förses med huva. Pappan hör hur några av hans kamrater skjuts. Därefter tar bödlarna en paus. Han lyckas fly och sätter sig på första bästa plan till Europa.

Efter många nej i andra europeiska länder får han till slut politisk asyl i Sverige. Det ska ta många år innan han för första gången kan återvända till sitt hemland.

Sabina Ddumba, född och uppvuxen i Sverige, känner sig aldrig hemma i Uganda. Trots att hon ser ut som alla andra och kan det lokala språket förblir hon ändå en främling. 

Hennes berättelse är i långa stycken naken och djupt personlig. Den minst intressanta biten är ett antal tips för de som vill bli artister. Fast de tycker säkert inte ungdomar med stjärndrömmar.