Expolis: Vi skrev upp alla

Före detta spaningschefen i Lund skapade registret – Berättar för Aftonbladet: Det var väl förankrat uppåt

Registret över romerna fanns redan 2005 - och såväl högt uppsatta poliser som Skatteverket kände till det.

Det uppger den nu pensionerade polischef som tog initiativ till registret.

– Att det bara skulle funnits ett par år är en superlögn från polisledningen, säger han till Aftonbladet.

Enligt den i dag pensionerade polischefen hade polisen i delar av Skåne på 1980-talet problem med brottslighet relaterad till romer.

Störst ska problemen ha varit i och ­utanför Lund.

– På den tiden hade man en väska full med foton så man kunde para ihop romer som samarbetade, säger den tidigare polisen.

Själv blev han senare spaningschef i Lund.

Började kartlägga 2005

Polisen uppgav i går att registret skapades 2011 men enligt den tidigare polischefen inrättades det redan 2005.

– I mitten av 2000-talet fick vi stora problem med bostads­inbrott i distriktet, säger han. Vi ville veta vad ökningen berodde på och fann att det fanns romer som organiserade brotten men lät andra romer utföra dem. De hade veckomöten där brott ­planerades. De var väl organiserade.

Polisen började då kartlägga släkterna och med några enklare undersökningar skapades ett register över romerna. Ett slags ­familjeträd skapades, som ­visade hur familjerna hörde ihop.

– Där noterades också vilka personer som dömts eller var misstänkta för olika brott.

Ville ha kontroll

Ex-polisen uppger att polisen hade stor nytta av registret.

– Om vi visste att en person var inblandad kunde man snabbt se vilka kontakter han hade och vilka som skulle kunna miss­tänkas vara delaktiga. Det var snabbt och effektivt. Och det ­hade ett bestämt syfte, vi ville ha span och kontroll över de här människorna.

Själv hade han väggarna på sitt tjänsterum klädda med meterlånga listor över romernas kopplingar till varandra.

– Ingen av cheferna sa att detta var något vi inte fick syssla med.

Flera använde registret

Han betonar att polisledningen var väl medveten om vad som pågick och att registreringen var förankrad där.

– Jag diskuterade ibland detta med chefen och han hade inga invändningar.

Även andra polisdistrikt fick hjälp av Lundapolisens register.

– Ofta begick de här män­niskorna brott på andra platser än hemorten. Då kunde vi hjälpa polisen på andra orter med uppgifter om de misstänkta.

Det var också därför registret fick namnet ”Kringresande”.

Även skattemyndigheten uppges ha varit medveten om polisens register.

– Om en rom exempelvis tänkte starta ett företag kunde skatte­myndigheten få information av oss om personen eller några i hans familj var kriminella.

”Har dåligt samvete”

I dag, flera år efter att registret upprättades, inser den pensionerade spaningsledaren att det var fel att registrera romerna.

– Jag har lite dåligt samvete över registret, säger han. Kartläggningen gällde ju alla romer, utan urskiljning. Även barnen kom med på familjeträden. Registret innehöll naturligtvis många människor som inte var kriminella men ändå drabbades av registreringen. Ingifta fanns också med.

– Det var fel, men vi brydde ju oss inte alls om de personerna. Vi brydde oss enbart om de som ansågs intressanta ur kriminell synpunkt. Oskyldiga ska naturligtvis inte drabbas.

Skapade ni register även över andra grupper än romerna?

– Det var betydligt svårare. Om en utländsk person kom hit och begick brott fanns oftast inga anhöriga att sätta in i registret. Skillnaden med romerna var, och är, ju att här fanns en mängd släktingar att ­föra in i registret. Här fanns också oftare kopplingar till brotten mellan olika ­familjemedlemmar än vad som är vanligt i andra grupper.

Kallas för analysfil

I dag är det inte Lundapolisen utan länskriminalen som ”äger” registret. Där kallar man det för en ”analysfil”.

Aftonbladet har förgäves försökt att nå någon ansvarig för att kommentera uppgifterna.

Inte heller Skatteverket ­kunde i natt kommentera uppgiften om att de haft tillgång till registret.

– Vi får undersöka saken ­vidare under ­tis­dagen, säger Charlotte Nilsson på Skatte­verkets pressjour.

Det här får polisen registrera

Vad som får stå i polisens olika register är mycket hårt reglerat, i lag eller förordning.

Personuppgiftslagen, PUL, förbjuder bland annat personuppgifter som avslöjar ras eller etnisk ursprung. Men Polisdatalagen har företräde:

7§

Personuppgifter får behandlas om det behövs för att

1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2. utreda eller beivra brott, eller

3. fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

De gemensamma registren är till exempel spanings-, belastnings- och misstankeregistret. Dessutom finns de internationella registren, som Schengen Information System. I landets olika polisområden finns också register som används lokalt.