Vad ligger bakom Kim Jong-uns totala förvandling?

Med björnkramen inför världen gjorde de två koreanska ledarna vad som krävdes av dem.

Att de ska arbeta för ett kärnvapenfritt Nordkorea är positivt med det är långt kvar till ett fredsavtal.

Avgörande blir nu vad som händer om och när Kim och Trump träffas.

Även om toppmötet mellan Kim Jong-un och Sydkoreas president Moon Jae-in var historiskt så är det väntade mötet om någon månad mellan USA:s och Nordkoreas presidenter långt mycket mer avgörande för världsfreden.

För att det ska bli av var det nödvändigt att Kim Jong-un visade sig från sin bästa sida när han som första ledare från Nordkorea promenerade över gränsen till Sydkorea. Minsta tvekan om att Kim är beredd att ge upp sina kärnvapen och Trump hade hotat med att ställa in mötet.

Nu blir det sannolikt av även om varken datum eller plats ännu är bestämda. Troligen är platsen det största trätoämnet. Kim vill helst vara på hemmaplan eller i den demilitariserade zonen där han träffade Moon.

Trump vill tvinga Kim Jong-un att resa till en plats där han inte känner sig lika trygg och bekväm.

Hittills har Nordkoreas unge diktator spelat sin nya roll perfekt. Från det att han och Moon Jae-in tog varandra i hand och gemensamt promenerade över den 38:e breddgraden som sedan 1953 delat Korea i två, till att de två förenades i en stor omfamning inför världspressens kameror.

Perfekt regi

Det kunde inte ha varit mer perfekt regisserat.

Kim Jong-un gjorde ett avspänt och naturligt intryck. Man kunde inte tro att det var hans första verkliga framträdande på världsscenen.

Frågan som kvarstår är hur uppriktig Kim Jong-un är i sin strävan efter att få till en varaktig fred. Hans omvandling från den fanatiske kommunistledaren som fyrade av raketer och uttalade dödshot mot grannarna och USA till fredsduvan vi nu ser är så total att den nästan framstår som osannolik.

I slutet av förra året låg fortfarande hotet om kärnvapenkrig över världen.

Intrycket från toppmötet med Moon är att Kim Jong-un menar vad han säger men det är för tidigt att säkert kunna slå fast det. Allting de två ledarna kom överens om är positiva steg mot fred utan att för den skull garantera att det i slutändan verkligen blir ett fredsavtal och en Koreahalvö fri från kärnvapen.

Villkor

De uttryckte en vilja snarare än dra upp linjerna för ett fredsavtal.

Liknande positiva tongångar hördes 2000 och 2007 när Kim Jong-uns far Kim Jong-il träffade den dåvarande sydkoreanske presidenten och utlovade fred. Tongångar som efter 2007 snabbt förvandlades till ny krigsretorik.

Därför är en smula sund skepsis på sin plats.

Avgörande blir vad som händer när Donald Trump och Kim Jong-un träffas. Då blir Nordkorea tvungna att bekänna färg om villkoren för att ge upp sina kärnvapen. Vad är det han kräver i gengäld? Och vad exakt menar han med en kärnvapenfri Koreahalvö?

Det verkar märkligt att Kim Jong-un som ända sedan han tog makten för sex år sedan satsat stenhårt på att utveckla moderna kärnvapen med lång räckvidd plötsligt är beredd att tämligen lättvindigt ge upp dem.

Vinna tid

Troligt är att han vill få omvärlden att erkänna Nordkorea som kärnvapennation. Något som skulle höja hans status inför hemmaopinionen. Ett annat mål kan vara att få till en lättnad i de nu mycket hårda sanktionerna som för en gångs skull verkar bita.

Kanske är den nya medgörligheten bara ett sätt att försöka vinna tid och ekonomiska fördelar. Precis så agerade Nordkorea vid de tidigare fredsförhandlingarna.

Men ligger det ingen hund begraven i Kim Jong-un häpnadsväckande förvandling så är det en unik chans att desarmera en världens farligaste och mest destruktiva konflikter.

Att vi kommit så här långt beror åtminstone delvis på presidents Trumps hårt kritiserade och tuffa retorik mot Nordkorea. Kanske fruktade Pyongyang på allvar ett amerikanskt angrepp. I kombination med att Kim Jong-un nu känner att han förhandlar från en styrkeposition tack vare att han kan pricka USA med kärnvapen, kan det också ha bidragit till upptiningen.

Oavsett känns det oändligt mycket bättre att se Kim krama Moon än att lyssna på Nordkoreas apokalyptiska hot.