Läkarna upptäckte inte Annas cancertumör – dog 4 år gammal

RESELE. I somras dog fyraåriga Anna Alleman hemma, i sin pappas famn.

Då hade familjen besökt sex olika läkare för hennes svåra magsmärtor, utan att få någon hjälp.

Viktiga prover glömdes bort och undersökningar kunde inte göras på grund av personalbrist.

Först efter flickans död hittade man en stor cancertumör i hennes kropp.

I journalen från ett besök i juni, en månad innan Anna dog beskrivs hon som en mycket ledsen flicka. Det står att hon är svår att undersöka eftersom hon gråter och skriker hela tiden.

– Om man vet att det är så svårt, varför försökte man inte göra en grundligare undersökning, frågar sig hennes mamma Polina.

Kan inte förstå att dottern är borta

I dag är Anna död. Hon avled hastigt den 24 juli i sitt eget hem i sviterna av en cancer som ingen upptäckte.

Nära fyra månader senare är det nästan kusligt tyst i det gula huset i den lilla byn där familjen trivdes så bra.

Lekstugan som hennes pappa Hans-Peter byggde står igenbommad på den frostiga gräsmattan och överallt i huset finns leksaker och bilder som tillhört den levnadsglada fyraåringen.

På köksbänken står en kopp med vatten och en tepåse som Polina gjorde i ordning till dottern samma morgon som hon dog. Som hon aldrig drack eftersom magsmärtorna bara blev starkare och hon skrek rakt ut.

Tekoppen är en av alla saker som mamman inte kan förmå sig att plocka undan. Runt halsen hänger ett halsband som dottern gjorde på förskolan.

– Jag vill att hennes saker ska vara framme så att hon inte glöms bort.

Polina har svårt att fatta att dottern är borta. Hon säger att hon varje kväll är nöjd att hon lyckats överleva ännu en dag. Samtidigt vill hon berätta.

– Jag vill inte att något annat barn ska dö på ett så hemskt sätt. Jag gör det inte för min egen skull men kanske kan vår berättelse hjälpa någon annan.

Flytten till Sverige skulle ge mer livskvalitet

I juli 2016 flyttade familjen från Schweiz till den lilla byn Resele utanför Sollefteå för att leva ett lugnare liv med mer livskvalitet.

De hade då läst mycket om Sverige som beskrevs som ett föredöme för barnfamiljer med bra och billig barnomsorg.

– I Schweiz är det väldigt dyrt att leva och man tvingas jobba väldigt mycket för att ha råd att leva.

Dottern Anna som var tre år när familjen flyttade till Sverige trivdes väldigt bra i det nya landet.

– Hon var så glad och älskade att leka utomhus på tomten, säger Polina.

Vek sig dubbel av magsmärtorna

Annas lidande började i december 2016 då hon lades in på sjukhus. Hon fick diagnosen diabetes som behandlades med insulin.

Men även tumörer kan i vissa fall leda till diabetes och Polina tror att cancern redan då hade börjat växa i hennes kropp.

Hennes mage var svullen och hon var förstoppad vilket är typiska symtom på Wilms tumör, eller neuroblastom.

– Men eftersom sjukvården missade att ta ett viktigt prov så vet man inte säkert vilken sorts diabetes hon hade.

Den 27 juni 2017 fick Anna svåra magsmärtor. Hon låg på soffan och vek sig dubbel när hon gick.

Hon grät och skrek för att det gjorde ont och var kraftlös.

– Det var inte likt Anna, hon var så modig och hade så mycket kraft, säger mamman.

Hon trodde först att dottern hade smittats av magsjukan som gick på förskolan. När det inte gick över åkte de in på akuten på Sollefteå sjukhus.

– De sa att det var förstoppning och gaser och vi skickades hem med lavemang och smärtstillande.

Men det onda blev inte bättre och den 2 juli, mitt i natten var familjen tillbaka på akuten igen.

Två blodprover visade på oroväckande värden. En så kallade snabbsänka, CPR, med normalvärdet 5 var 144. Samtidigt var blodvärdet lågt.

De två proverna brukar vara en varningssignal och lågt blodvärde kan tyda på en tumör. Men på sjukhuset kunde man varken ta en röntgen eller mer detaljerade blodprover på grund av personalbrist.

– Vi skickades vidare till akuten på Örnsköldsviks sjukhus men där fick vi veta att inga undersökningar var nödvändiga och att Anna förmodligen bara hade en nervös mage.

När de åkte hem hade de varit på akuten i nästan 11 timmar utan att någon undersökt den lilla flickan ordentligt.

– Jag var så trött och ledsen och orkade inte argumentera, säger Polina.

”Obegripligt att läkarna kunde missa att vår dotter var så sjuk”

Trots att Anna mellan den 27 juni fram till dagen då hon dog undersöktes av sex olika läkare tog ingen hennes smärtor på allvar. Ingen röntgen eller ultraljud gjordes.

Tre dagar innan hon dog kom hennes 15-årige bror från Schweiz och Anna var överlycklig för det.

Hon skulle på ytterligare ett läkarbesök när barnläkaren kom tillbaka från semestern.

Men då skulle det vara för sent.

Morgonen den 24 juli vaknade Anna av svåra smärtor. Hon skrek och kräktes och sedan gick allt fort till dess att hon förlorade medvetandet i sin pappas armar.

Han gjorde hjärt- lungräddning som fortsatte i ambulansen men Annas hjärta hade stannat och kom aldrig igång igen.

– Jag fick en chock och började hyperventilera så mycket att jag behövde tas omhand, säger Polina.

I slutet av oktober kom det slutgiltiga obduktionsprotokollet. Det visade att fyraåringen hade en cancertumör som vägde 360 gram och satt i anslutning till högra njuren. Hon hade även metastaser i lungor och en blodpropp. Den direkta dödsorsaken var att hjärtat stannade.

Annas cancer var av typen Wilms tumör, en elakartad njurtumör som diagnosticeras med hjälp av ultraljud och skiktröntgen och kan opereras bort.

Idag blir nästan nio av tio barn med diagnosen friska.

– Vi kände att det var fel men ville lita på läkarna. Det är obegripligt hur de kunde missa att vår dotter var så svårt sjuk, säger Polina.

Sjukvården har gjort en Lex Maria-anmälan och föräldrarna har anmält ärendet till IVO.

Varje fredag besöker mamman kapellet i byn där Annas urna finns i väntan på att ge henne en viloplats.

– Hon var underbar, en ängel på jorden. Jag kan aldrig få henne tillbaka men jag hoppas att det kan leda till någon förändring, att läkarna tänker till.

Familjen vet inte om de ska bo kvar i Resele.

Sjukhuset i Sollefteå har drabbats av flera stora nedläggningar de senaste åren.

– Jag har inget som helst förtroende för sjukvården längre, vi får se hur det blir, säger hon.

Landstingets chefsläkare Per Skude säger till SVT Västernorrland att det kan röra sig om en försenad diagnostik i ett allvarligt sjukdomstillstånd och att en utredning av ärendet pågår.

– Vi tittar på vad som gjorde att det gick fel, säger Per Skude.