Experten: Kommunen agerar fel

Publicerad 2019-07-12

Nils Turney har rätt till utökad LSS-vård, med omedelbar verkan.
Det hävdar Kerstin Lundström, sakkunnig i demensfrågor.
– Vad ska vi med regeringsrättsdomar till om kommunerna inte följer dem?

Kerstin Lundström har utvecklat demensvård i närmare 40 år och arbetar nu med Alzheimerfondens projekt Ung anhörig i demensens skugga.

Hon menar att familjen Turney lämnas vind för våg, trots att det finns prejudicerande rättsfall som förbinder landets kommuner att erbjuda pappan hjälpinsatser enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) i stället för enligt socialtjänstlagen.

Kerstin Lundström, sakkunnig i demensfrågor.

– Socialtjänstlagen, som äldre demenssjuka lyder under, garanterar bara skälig levnadsomsorg, grundläggande behov. LSS-patienter ska däremot erbjudas en god levnadsomsorg. De ska kunna fortsätta med ett aktivt liv så gott det bara går.
Redan 2008 fastslog regeringsrätten att personer med Alzheimers sjukdom hör till LSS-lagen.

När en annan kommun 2010 gjorde en ny överklagan av en kammarrättsdom avslogs den eftersom regeringsrätten ansåg att en dom i sak redan fanns.

Enligt Kerstin Lundström innebär det i detta akuta fall:

• Dagverksamhet anpassad till hans sjukdom och ålder.

• En handledare/ledsagare som är utbildad i demensfrågor.

• Individanpassad (till småbarnsförälderrollen) omsorgshjälp i hemmet.

– Det rör sig om en ännu aktiv småbarnspappa i en familj som behöver allt stöd den kan få. En femåring ska inte behöva oroa sig för att pappan ska gå vilse och en familj ska inte behöva få rådet att skilja sig, säger experten som efterfrågar många fler anpassade gruppboenden för unga enligt LSS-lagen.

Av Sveriges 290 kommuner är det i dag bara fem som erbjuder gruppboenden enligt LSS för unga demenspatienter som bland annat ofta är ljud- och stresskänsliga men framför allt i behov av demenskunnig personal.
– Kommunerna måste börja ta sitt ansvar och lösa omvårdnads- och bostadsproblemet och under tiden samarbeta med andra kommuner. Till de akuta fallen måste man anstränga sig för utbilda och erbjuda personliga assistenter.

Ingen ska behöva acceptera skräckscenariot, menar Kerstin Lundström.
– Man ska inte bo på ett demensboende för 80-åringar om man är mitt i livet och har småbarn.