Midnattsmässan numera mer poppis än julottan

Upp före gryningen på juldagen för att gå i julottan? Nja, inte så gärna nu för tiden. Midnattsmässan har gått om julottan i popularitet. Att vara uppe sent passar bättre med vårt urbana liv numera, förklarar biskopen i Linköpings stift.

Ur ett historiskt perspektiv är midnattsmässan på julaftonskvällen rätt ny i Svenska kyrkan, berättar Martin Modéus, biskop i Linköping. Julottan tappar besökare, medan midnattsmässan ökar.

– För 50 år sedan fanns midnattsmässan knappt. Men den har nog med omställningen från det agrara samhället till vårt liv i städer att göra. Det är en kort gudstjänst med nattvard i samhällets finaste lokaler, med vacker musik och den bästa stämningen.

Som biskop går han alltid i midnattsmässan, eftersom han själv leder den i Linköpings domkyrka.

– Jag vet inte hur det ser ut för hela Sverige, men i Linköping brukar det vara en salig blandning av människor, både gamla och unga.

Traditionerna ändras

Det är inte så konstigt att våra traditioner utvecklas, tycker han. Det gäller även de kyrkliga.

– Vi har tagit till oss amerikanska, tyska och nu också traditioner från olika invandrarkyrkor. Titta bara på tomten, när jag var liten sade han: finns det några snälla barn här? Nu säger han "hoohoo". Det händer hela tiden, men det är tur att det sker långsamt, så att vi tror att traditionerna är uråldriga.

Men oavsett hur vi väljer att göra med julottor och midnattsmässor så är julen själva symbolen för hur Gud kommer till oss, tycker han.

Julen symbol för Gud

– Det är Jesusbarnet i krubban, det är så vi uppfattar Gud. Inte som en auktoritär kung att vara rädd för. Vår kyrka är mer tolkande än auktoritär. Den lutherska kyrkan är inte en bokstavstroende kyrka utan en tolkande kyrka. Vi brottas med bibeltexterna och deras betydelse för oss, och så har vi gjort i 500 år

Han tycker att julen är som en stor katedral, med en massa olika ingångar – julmat, musik, julklappar, julotta, midnattsmässa, julpynt och gran.

– Man kan gå in i vilken ingång man vill. Om man tycker om musiken kan man gå in där, andra väljer maten och julklapparna. Somliga går in genom det existentiella. Så ska det vara.

Ändå, vårt julfirande är för många ganska fixerat vid det kommersiella.

– Man kan fundera över vad det säger om vårt samhälle. Om kommersialismen är viktigast så har vi nog anledning att tänka efter. Det brukar sägas att konsumtion håller att leva på, men inte att dö på.

Tro och tradition

Frågan är dock hur religiösa vi är nu för tiden. Tror folk på berättelserna om Jesus, eller är det här med kyrkobesöken i juletid kanske bara en tradition? Martin Modéus tycker inte att det spelar så stor roll hur vi benämner det vi gör. Tro och traditioner är olika sidor av samma sak, enligt honom.

– Vi är inte så sekulära som vi tror. Traditioner är religion. Det är vad man gör, det har med livsmönster att göra. Men i Sverige har vi en intellektualiserad syn på tron, och säger att vårt julfirande bara är traditioner. Vi är mer religiösa än vi tror, säger Martin Modéus.