”Jag blev av med allt på 48 timmar”

Svante Lidén

’Superstars’-aktuelle Sven Nylander om kokainet, livslögnen och sitt nya liv

Han var känd som den ständige fyran.

Han var en av landets starkaste förkämpar mot dopning.

Tills han själv torskade för ­kokain.

– En katastrof. Inte bara för mig, utan för alla som trodde på mig.

Men nu är Sven Nylander till­baka med besked efter sin ökenvandring – och gör succé i TV3:s ”Superstars celeb”.

Det har gått bra precis sex år ­sedan den stora kokain­skandalen i Göteborg.

Christian Ohlsson ­hade tagit EM-guld i tresteg och Sven Nylander och höjdhopparen Patrik Sjöberg hängde med på efterfesten.

Alla vet hur den slutade: Patrik Sjöberg och Sven Nylander åkte dit för kokain.

Ingen var väl direkt förbluffad över att ­rebellen Sjöberg åkte dit.

Men Sven Nylander? Yogakillen, kämpen som slogs mot dopning, frontnamn för organisationen Ren idrott?

Ofattbart.

Han försvann in i tystnaden. Han gjorde ingenting på två år.

I fjol debuterade han som uppmärksammad sommarpratare i P1.

Den som lyssnade på honom ­insåg kanske att tillvaron inte alltid är så enkel och okomplicerad som man gärna vill få oss att tro.

Och nu är han med i ”Superstars celeb” på TV3.

Ny tävlingsbana. Nya utmaningar. Nya hinder.

Nytt liv?

Det går inte att prata med dig utan att gå in på kokainskandalen 2006. Du föll hårt och fick mycket stryk. Hur över­lever man en sån smäll?

– Man fick ta en dag i sänder. Men nu när jag fått perspektiv på det hela så var det också otroligt bra. För jag tvingades ta tag i mitt liv – som inte var så bra.

– Det hade gått uppåt hela tiden, idrottskarriär, nya utmaningar, fru, barn, pengar, status. Jag var nånstans där i 40-årsåldern då allt kändes tommare och tommare. Jag såg bara upprepningar framför mig. Jag tyckte inte att jag hade något kokainmissbruk, även om allt bruk är det. Men jag slutade direkt och har inte använt kokain sen dess. En period slutade jag också helt att dricka.

Hur känns det när hela ens liv, hela ens tillvaro rasar samman?

– Fruktansvärt smärtsamt. På 48 timmar blev jag av med allt … ­Precis allt utom mina vänner och framförallt min fru och mina barn. Allt annat försvann.

Allt det här skedde ju i offentligheten?

– Det gjorde inte saken lättare precis.

Slutade telefonerna att ringa?

– Efter ett par dagar tystnade allt. Sen fortsatte ju livet för alla andra utom för mig. Frun gick till jobbet, barnen till skolan, vännerna fortsatte med sitt och jag satt kvar vid sidlinjen. Veckorna gick och det var tyst ... Men så fick jag tips om ett ställe som heter Baravara i Dalarna.

– Jag åkte dit och där började vändningen.

Han var där av och till i ett och ett halvt år. Det var långa samtal och Sven Nylander lärde sig meditationsövningar som gjorde att han kunde kanalisera sin enorma urkraft som fört honom mot avgrunden till något positivt.

Du har inte krökat sen dess?

– Jag dricker vin i bland. Men framförallt så använder jag inga droger.

– Jag drack aldrig under tävlingssäsongen. Men på fester kunde det bli för mycket – omdömet klickade och det ledde till kokainet. ­Utan alkohol hade det aldrig skett. Det hänger ihop.

Patrik Sjöberg erkände direkt. Du tog ett par dagar på dig. Hur kommer det sig?

– Jag behövde mer tid, helt ­enkelt. Jag arbetade i Ren idrott. Jag förläste mot dopning. Mitt hyckleri var så mycket större.

När kände du att du började kravla dig upp från botten igen?

– På Baravara lärde jag mig att vända blicken inåt och söka ­bekräftelse i mig själv, oberoende av prestationer, relationer, pengar och kändisskap.

Det var den kraschade illusionen som ledde fram till allt det här. Jag behövde kraschen för att vakna upp.

Har du tyckt synd om dig själv?

– Självklart. Självömkan är en del av processen. Men som någon sa: ”Du fattar väl att en offentlig person måste få ett offentligt straff?”

Du har gjort bort dig kraftigt och offentligt. Vad har du för nytta av den erfarenheten i ditt nuvarande jobb som coach och föreläsare?

– Det blir lättare att identifiera sig med mig när jag är ute och före­läser, även om de inte identifierar sig med knarket så kan de identifiera sig med att man kan göra bra saker och göra dåliga saker och göra fel.

Det som inte tar livet av dig, ­stärker dig liksom?

– Så är det. Det var naturligtvis en katastrof för mig, men framförallt för min fru och mina barn. Utan min frus styrka och acceptans av min dårskap hade jag aldrig klarat mig igenom det här: ”Vad du än ­säger så kommer jag att stötta dig till 100 procent. Bara du säger sanningen.” Det var hon som tvingade fram ­erkännandet och när jag väl hade gjort det så var bollen i rullning …

Du är känd som den evige fyran. Två OS-finaler och tre VM-finaler. Samtidigt har du sex SM-guld och två silver och ett brons i EM? Det får i alla fall inte mig att ­tänka på eviga fjärdeplatser.

– Jag skrev ju boken ”Den fjärde mannen”. Är man fyra tillräckligt många gånger så blir man ju hågkommen som ”fyran”. Men jag tänker inte på rekorden och medaljerna. Jag tänker på idrottsögonblicken. Jag gjorde mitt livs lopp i Atlanta. Det var som att kyssa Gud. Tid och rum stannade upp. Närmare Upplysningen än så kommer man inte. Det var visserligen en fjärdeplats, men absolut inget misslyckande.

I OS-finalen i Atlanta 1996 slog du det nordiska rekordet på 400 meter häck. Det var på 47,98 och står sig fort­farande. När slås det tror du?

– Just nu finns det inte ingen som kommer i närheten. Men det kommer förstås att slås, det är bara en tidsfråga.

Ärligt, har du någonsin dopat dig?

– Nej. Aldrig. Och jag är över­tygad om att alla svenska friidrottare som kommit efter mig också har varit rena.

Sven Nylander har fortfarande kvar drivkraften som förde honom framåt – och mot avgrunden. Men han har lärt sig att tygla demonen.

– Jag måste meditera varje dag för att tysta den där inre rösten som sliter tag i mig och den vill så mycket.

Är du en lycklig man i dag?

– Ja, har nog aldrig varit lyckligare. Men visst är det sjukt att det skulle ta 50 år innan man fattade meningen med livet?