”Jag förlät mannen som våldtog mig”

Thordis Elva har skrivit en bok om försoning ihop med gärningsmannen

Cecilia Gustavsson

När Thordis Elva var 16 år blev hon våldtagen av sin dåvarande pojkvän Tom Stranger.

Hennes liv förstördes av skam, ätstörningar och självskadebeteende.

Till slut träffades de igen – och hon har förlåtit honom.

– Det var nödvändigt för att få frid och fria mig från skuld.

Det är en ovanlig författarduo som besöker Stockholm: Offret och gärningsmannen som tillsammans skrivit en bok om våldtäkten: ”På andra sidan förlåtelsen”.

– Det är alltid den överlevande kvinnan som står i centrum när det talas om sexuellt våld. Vad hon hade på sig, om hon var full...Vi vill sätta fokus på förövaren och lägga ansvaret där det hör hemma, säger Thordis Elva, 36.

Myt om våldtäksmän

– Vill vill också krossa myten om att våldtäktsmannen är en främmande galning som lurar i buskarna. Det är vanligare att det är någon du känner, i det här fallet min pojkvän. Boken är också en berättelse om försoning och om att komma igen efter något du trott krossat dig.

De poängterar att boken är personlig, inte ett recept för andra.

Tom, du berättar nu offentligt att du begått en våldtäkt – varför?

– Jag hoppas att jag genom min historia kan göra att fler diskuterar sexuellt våld, även män. Majoriteten av alla som begår våldtäkter är ju män. Jag förstår om en del kan ta illa upp för att jag framträder öppet, men det är inte min mening. Inte heller att må bättre själv eller tjäna pengar, säger Tom Stranger, 38.

Thordis är isländska, och det var i Reykjavik de två träffades först. Tom var 18 år och där som utbytesstudent. Han blev Thordis första kärlek. Hon var 16 år.

På en julfest hände det som skulle vända upp och ner på deras liv. Thordis drack rom för första gången och blev så berusad att Tom fick hjälpa henne hem. Men i stället för att bädda ner henne så förgrep han sig på henne. I två långa timmar. Hon skriver i boken om vanmakten och smärtan.

Led i tysthet

Tom gjorde slut strax efteråt. På grund av sina missuppfattningar om hur sexuellt våld kan se ut och vad en förövare kan vara så polisanmälde Thordis aldrig. Och de två befann sig snart i olika världsdelar igen.

– Jag hade den felaktiga, klassiska bilden av våldtäkt, att det handlar om främmande galningar som gömmer sig i buskarna. Jag la all skuld på mig själv och berättade inte för någon, säger Thordis.

I stället blev hon allt mer destruktiv mot sig själv, med ätstörningar, självskadebeteende, prestationsångest och drickande.

Nio år senare mådde Thordis fortfarande väldigt dåligt och kunde inte lita på någon. Hon upptäckte att hon ville ha kontakt med Tom igen för att kunna gå vidare.

Det blev början på åtta års mejlväxling där de två försökte analysera det som hänt. Även om båda tyckte att Tom borde straffats av rättssystemet så hade brottet då preskriberats.

Till slut föreslog Thordis att de skulle träffas i Kapstaden, en plats mellan kontinenterna. Tom sa ja.

För sin egen skull

De sågs för sex dagar av brutal ärlighet, starka känslor, minnen och tårar.

Thordis, varför ville du träffa gärningsmannen och kanske förlåta?

– För min egen skull, för att få frid. Att bli av med känslorna av skuld och skam och bli fri från det förflutna. Det handlar om att förflytta ansvaret dit det hör hemma: Hos honom.

Tom, hur var det att höra orden ”Jag förlåter dig”?

– Jag blev väldigt känslosam, det rörde upp mycket i mig. Men mötet handlade mer om att ta över ansvaret för våldtäkten än om förlåtelse.

Hur tänkte du om våldtäkten då – och i dag?

– Det har handlat om att skala av mig många lager och ta fram minnena från den kvällen. Länge tryckte jag undan det som hänt och vägrade inse att jag begått en våldtäkt. Jag vägrade ta ordet ”våldtäktsman” i min mun.

– I dag vet jag att jag bar på en attityd om att när en kille går ut med sin tjej så har han rätt till sex. I den känslan finns en falsk tro att man förtjänar det, blandat med sexuell lust. När jag försökt nå vad jag tänkte den kvällen hittar jag ingen önskan om att vara ond eller skada henne, men det var det jag gjorde.

Vad var svårast under de dagarna ni träffades och pratade?

– När vi tog upp just den kvällen, och Thordis berättade om sin upplevelse öga mot öga. Det var fruktansvärt att höra om min egen brutalitet, men också nödvändigt, säger Tom.

Hade du förstått hur mycket du skadat Thordis?

– Nej. Inte förrän 2005, när jag fick det första mejlet från henne, vågade jag på allvar tänka på den kvällen och att det var en våldtäkt. Jag hade levt i förnekelse om vad jag gjort.

För fler liknande historier – följ Goda nyheter på Facebook