Eldsjälen Lasse, 74, har spridit glädje i 30 år
Publicerad 2018-06-30
Lasse Naesström, 74, är en sann eldsjäl.
I över 30 år har han engagerat sig i ungdomsidrott fem dagar i veckan på ideell basis.
– Jag försöker göra människor glada, säger han.
Mälargårdarna utanför Enköping ligger lantligt. De två röda husen med vita knutar omgärdas av gula rapsfält, lador och Mälaren.
Majsolen skiner på 13-åriga Angelina Elmström. Hon är glad och går på en stig av gräs för att ta sig från det ena huset till det andra. I högerhanden håller flickan en vit käpp som hon känner sig fram med.
– Jag föddes med en ögonsjukdom och är helt blind, säger Angelina Elmström.
Hon bor i Tumba utanför Stockholm men tillbringar ofta och gärna helgerna på Mälargårdarna, tillsammans med andra ungdomar med nedsatt syn. Där kan hon röra sig fritt och spela Showdown, som är ett slags lufthockeyliknande pingisspel för synskadade.
– Det känns skönt att träffa andra i samma situation. Jag får höra hur andra har det. Då känner man sig inte ensam, säger hon.
Snickrade egna pingisbord
Personen som möjliggör Showdown-spelandet på Mälargårdarna heter Lasse Naesström. Han är 74 år gammal och skulle inte kunna beskrivas som något annat än en sann eldsjäl.
Som ung spelade han bordtennis i Norrvikens BTK, men klubben lades ner. I mitten av 1980-talet bestämde sig Lasse för att starta en pingisklubb för ungdomar i norra Sollentuna.
– Då fanns ingenting. Jag snickrade ihop pingisbord och målade dem själv, säger Lasse Naesström.
Sedan dess har verksamheten vuxit. I alla år har Lasse arrangerat pingisträningar och tävlingar för ungdomarna. Och sedan några år tillbaka ser han även till synskadade kan vara med.
– Jag försöker göra människor glada. Jag vill att alla ska trivas med det man håller på med, säger han.
Hockeyhandskar och skidglasögon
Det smäller högt när Angelina Elmström träffar den hårda, golfbollsstora bollen med träracket. På händerna har hon hockeyhandskar och på huvudet ett par specialdesignade skidglasögon som fungerar som ögonbindel.
– I Showdown ska alla ha bindel, även om man inte ser, säger Angelina.
Ibland kan Angelina känna sig hindrad i sin vardag på grund av synskadan. Till exempel är hon beroende av färdtjänsten och ledsagare när hon ska ta sig från en plats till annan.
– Jag vill vara helt självständig, säger hon.
Hon drömmer om att bli journalist eller jurist. Men skulle även kunna tänka sig att syssla med musik i framtiden.
– Det kan låta som en enkel sak att ta sig till pianolektionen. Men om färdtjänsten inte kommer är det svårt, säger Angelina Elmström.
Lasse är blygsam
För Lasse Naesström har hela tiden bredden varit i fokus – alla ska få vara med, oavsett talang eller förmåga. I många, många år har han tillbringat sex kvällar i veckan nere i pingislokalen. Allt för att alla ungdomar ska få känna glädje.
Men trots sin fina livsgärning är Lasse Naesström blygsam.
– Det blir som det blir, säger Lasse och fortsätter:
– Försöker man kan det bli något, men försöker man inte blir det ingenting.