Barbro, 61, öppnade sitt hem för syriske Naeef
Uppdaterad 2016-10-19 | Publicerad 2016-09-15
ÄLGNÄS. Hon fick den son hon alltid längtat efter. Han fick en svensk extramamma som helt osjälviskt öppnade sitt hem och sitt hjärta för honom.
Men solskenshistorien i den lilla byn Älgnäs slutar inte där.
För när Naeef Almezel, 29, och Barbro Schönning, 61, möttes så fick han också sju nya hästar att sköta om, i stället för de sju hästar som dog i en bombattack i Syrien.
Det kunde ha blivit så fel. En ung syrisk flykting som förlorat delar av sin familj under flykten till Sverige och hamnar i glesbygd med en dubbelt så gammal kvinna.
Ändå kunde det inte ha blivit bättre.
– När Naeef kom hit första gången så undrade jag om han som är muslim skulle vilja ta en kristen kvinna i handen. När han klev ur bilen släppte han väskorna, gick fram och gav mig en riktig björnkram eftersom han hade hört att alla svenskar kramas, skrattar Barbro.
Förra hösten, under den stora flyktingvågen, anmälde hon sig till den ideella föreningen Refugees Welcome som underlättar kontakten mellan svenskar och nyanlända.
– Jag skjutsade transitflyktingar från centralstationen i Stockholm till deras boenden. För mig som växt upp i en pastorsfamilj i ett hem som var öppet för alla, var det självklart.
Vantrivdes på flyktingboendet
När de frågade om hon ville hjälpa till med något mer erbjöd hon husrum till en flykting. Fram till årsskiftet i sin fyrarummare i Stockholm, efter det i hennes hus i Älgnäs i Hälsingland.
– Jag gick i pension i början av året och ville flytta till ett billigare boende där både jag och mina hundar kunde trivas, säger Barbro.
I maj kom en förfrågan från föreningen. Skulle Barbro kunna tänka sig att ha en 29-årig syrier boende hos sig?
Då hade Naeef Almezel bott på olika flyktingboenden i åtta månader och vantrivts.
– Det fanns inget att göra mer än att sitta och vänta på beslut om asyl. Jag träffade inga vänner och fick inte läsa svenska.
Flyttade hem till Barbro
Den 6 juni flyttade han till Barbro Schönning. Älgnäs är avsides med närmsta butik en dryg mil bort.
– Jag bodde i en by i Syrien så jag tyckte direkt om den här platsen. Här finns allt det jag tycker om och har saknat, säger han.
I Syrien bodde han med sina föräldrar i byn Al Quinetra nära Israel men pendlade dagligen till Damaskus och arbetet som historielärare.
Familjen hade ett stall med sju hästar.
– Jag började rida när jag var nio år och hästarna betydde allt för mig. Jag nästan bodde i stallet på all ledig tid, säger han.
Byn bombades och hästarna dog
En dag attackerades byn av ett ryskt bombflygplan. Tolv människor i byn och de sju hästarna dog under attacken.
Han och föräldrarna tvingades lämna byn och alla hans syskon utom 33-åriga Fatima och hennes familj, hade redan flytt landet. I Damaskus blev läget allt värre och både regeringstrogna styrkor och IS försökte värva Naeef.
Till slut bestämde han sig för att fly till Europa med systern och hennes familj.
På resan från Turkiet till Grekland hamnade de på olika båtar. Systern, hennes man och deras två barn drunknade.
– Naeef har verkligen förlorat allt: sitt land, sina hästar, sitt jobb, sitt språk och sin syster och sin familj, säger Barbro.
När han kom till Älgnäs kunde han bara några få ord. Idag pratar han rätt obehindrat om det mesta.
– Han är lärare och jag är pedagogisk och tjatig så han har lärt sig snabbt, säger hon.
Fick ta hand om 7 nya hästar i Sverige
Naeef har sedan tidigare en stark relation till djur, speciellt hästar.
I Syrien var hästarna en del av hans familj. Innan Naeef ens hade flyttat in fick Barbro frågan från Refugees Welcome om det fanns några hästar i närheten.
Lyckligtvis har hon en släkting, Astrid Norlin, på en gård alldeles i närheten som råkade ha sju hästar.
– Jag frågade henne om Naeef fick vara där och hjälpa till. Hon svarade ja direkt och undrade om han kan köra traktor.
Under sommaren har han lärt sig det och även ridit på flera av hästarna.
Många blir förundrade över hans speciella handlag.
– Vi hälsade på en travtränare i trakten och efter tio minuter tittade Naeef på en av hästarna och sa att den hade ont i benet. Tränaren blev imponerad att han såg det och konstaterade att Naeef är en ”hästkarl”.
För honom är det naturligt att även läsa av djuren.
– Om du är mycket med hästar och tycker om dem så kan man uppfatta deras känslor, vad de vill och hur de mår.
Som att få en ny familj
Det betyder mycket för Naeef att jobba i ett stall, och att rida igen. Som att få tillbaka en del av sin familj.
– Jag trodde inte att det skulle hända, inte i Sverige. Livet är jättebra nu och jag är så tacksam, mot Barbro som öppnat sitt hem för mig och mot Astrid som låter mig hjälpa till på gården.
Naeef har blivit förtjust i Barbros stora schäfrar Rocky och Clippa. Kärleken är besvarad.
– Rocky älskar verkligen honom. Naeef har varit med om tuffa saker och när han är låg så känner Clippa det. Hon sätter sig intill honom och lägger upp tassen för att trösta, säger Barbro.
Naeef hjälper även till som volontär i Stråtjära skola.
Han har fått tillfälligt uppehållstillstånd i tre år och hoppas få stanna. I byn har han fått många vänner som kan lära honom svenska.
– Jag har inte hört ett ont ord om honom. Han är socialt begåvad och smälter in perfekt här. Oavsett vad som händer i framtiden så kommer nog Älgnäs alltid att vara hans svenska hem, säger Barbro.
”Hej mamma hur mår du?”
Hon är glad att hon tog emot Naeef i sitt hem. De kan prata om det mesta och han bryr sig om henne. Häromdagen när hon var förkyld skickade han ett sms från skolan: Hej, mamma, hur mår du?
– Min stora sorg är att jag aldrig fick några barn men nu har jag fått en son, så känns det.
Hon tycker att fler borde våga öppna sina hem för flyktingar.
– Sverige mår bra av de människor som kommer hit. Men integration kommer inte av sig själv, vi måste jobba för den.
Naeef saknar sina föräldrar mycket, speciellt sin mamma, men kan inte resa in i Syrien.
Då ställer hans svenska mamma upp.
– När han får sina resehandlingar har jag lovat att följa med honom till Lesbos där hans syster och hennes familj är begravd, säger Barbro.
Följ oss på Facebook!
Annika Sohlander