I svenska skolan ska alla elever vara Donald Trump
Tanken på att gå i skolan i dag gör mig livrädd. Jag skulle aldrig klara mig om jag var i skolåldern igen. Inte med talfelet jag hade, som folk tyckte om att härma. Inte med min blygsel. Inte med kravet de har numera att hela, hela tiden hålla presentationer och bedömas inför klassen. Jag skulle inte klara att öppna skolporten på morgonen, jag skulle kräkas av skräck i busken utanför och vända hem igen.
I dag ska alla presentera i skolan. Hålla föredrag och debattera. Synas och höras. Hela tiden, i alla ämnen. Det spelar ingen roll om det är svenska, historia, matematik, fysik eller ens idrott. Kan du inte prata övertygande blir det inga höga betyg, då är du inte bra nog, oavsett hur mycket du kan.
Jag undrar hur det hade gått om Stephen Hawking levde än och skulle bli tvungen att gå om skolan i Sverige i dag? Han hade nog gillat själva tankeexperimentet, men inte varit lika förtjust i tanken på att de förmodligen skulle ta ifrån honom den där coola stolen han satt i som kunde ge röst åt hans fantastiska tankar – ”försök nu att prata för egen maskin, Stephen, det måste alla göra!” Selma Lagerlöf hade blivit underkänd för att hon talade för tyst, frågan är om hon ens vågat gå fram till tavlan för att presentera med sin dåliga höft och vaggande gång. Ingemar Stenmark kanske aldrig hade förstått hur bra han var på idrott, utan istället sjukanmält sig för att slippa stå och prata inför folk och slagit skidåkandet ur hågen.
Det kan förstås vara bra att träna på att presentera och vissa föredrar att prata framför att skriva. Men jag undrar hur många nya Stephen, Selma och Ingemar den svenska skolan förlorar i dag? Hur många som drömmer om att bli fysiker, författare och idrottare, eller musiker, kirurger (eller för den delen professorer), men kanske aldrig får chansen – därför att de har talfel, är blyga, eller inte trivs med att behöva stå i centrum.
Vad får de lära sig i skolan? Att de inte duger som de är. Att det inte är okej att vara introvert. Att hur mycket ångest de än känner, hur dåligt de än mår, måste de gå emot sin natur och ställa sig i centrum, annars är de inte lika mycket värda.
Kanske får de också lära sig att det är minst lika viktigt att vara självsäker och låta övertygande som att faktiskt veta vad en pratar om. Som en Donald Trump, kanske? Tycka vad en vill om Donald Trump, men alla behöver kanske inte vara som han?
”Då får du ställa dig upp och prata några extra gånger framöver” får min son höra när han tar mod till sig och förklarar att han inte kan presentera i skolan, att det är därför han har så hög sjukfrånvaro. Nästa morgon klarar han inte av att öppna skolporten, han kräks av skräck i busken utanför och vänder hem igen.
Jag säger till honom att vi är många som hade gjort samma sak. Men vi fick möjligheten att vara som vi är och hitta andra sätt att uttrycka oss. I kolumnform, till exempel. I Sveriges största dagstidning. Och jag lovar mig själv att ta tillvara den möjligheten.
