”För Sven har livet slagits i spillror”
HELSINGBORG. Så är det över. Åtminstone i den karga säkerhetssalen dit inget dagsljus når.
Där alla blir lika bleka under lysrören.
För oss på utsidan har fallet fått enorma proportioner. Det har kommit att handla om så mycket mer än Ingers död. Det har kommit att handla om känslor, hot, politik och rasism.
Men för tingsrätten, som nu har en vecka på sig att komma fram till ett domslut, ska och får det inte handla om mer än den knappa minut på parkeringsplatsen i Landskrona. De sekunder som dramat utspelade sig, dramat som kostade Inger, 78, hennes liv.
Som Leif Silbersky sa i dag.
– Det här målet håller på att koka ned till det där det hör hemma, ett trivialt bråk på en parkeringsplats som slutade otroligt illa.
Vad hade 23-åringen för uppsåt?
Rätten har egentligen bara en sak att avgöra under den här veckan. Vad hade 23-åringen för uppsåt? Såg han Inger där på parkeringsplatsen och i så fall – menade han att slå ned henne?
Det som talar mot 23-åringen är Svens vittnesmål. Han har i tårar och tydlig chock men ändå detaljerat och redan från det första samtalet med en läkare på sjukhus den 29 mars berättat att en man i en bil attackerade först honom och sedan vände sig mot hustrun och slog ned henne.
– Inger föll som en fura. Hon tog inte emot sig, har han sagt.
Mot 23-åringen talar även det 47-åriga vittnet som säger att han såg allt genom ett fönster till en pizzeria, 20 meter från parkeringen. Han säger att han såg 23-åringen ge Inger ett rakt knytnävslag, antingen på axeln eller på kinden.
23-åringen flydde också direkt från platsen. Han stannade inte kvar. Han försökte inte hjälpa. Han gömde sig i sin lägenhet. Och i de första förhören med polisen ljög han.
– Vad är han rädd för om det är en olyckshändelse? Varför säger han inte bara att han försvarade sig? säger åklagare Göran Olsson.
Det som talar för 23-åringen är rättsläkarens rapport. Obduktionen av Inger har inte kunnat ge svar på varför hon föll. Hon kan lika gärna ha snubblat, snavat på sin egen fot, om man drar det till ytterligheter.
På sin sida har han även sin 9-åriga brorsdotter som blev ögonvittne till händelsen och som säger att han aldrig såg Inger, att han rätade på sig och att Inger föll.
Hans liv har slagits i spillror
Vi på utsidan kan ägna oss åt semantik, åt känslor och som vissa gör – politik och rasism. Rätten måste som tur är ägna sig åt logik och kalla fakta.
Sven han får ägna sig åt att försöka gå vidare. Att samla ihop det som var ett liv.
Hans syster sa i går i rättssalen att innan Inger dog var Sven glad och nöjd med livet. Nu, nu är allt förändrat. För honom har livet slagits i spillror:
– Han återupplever det gång på gång. Han är orolig. Kan inte koncentrera sig. Han kan inte se på tv, inte ens på sport som han gillar. Det har satt sig på näthinnan, säger han. Han kan inte glömma det. Han klarar inte längre vardagssaker.
För 23-åringen och hans unga hustru avgörs den närmaste framtiden på fredag.
Deras öde är nu i logiken och rättens händer.