I sex år har politikerna misslyckats med att skärpa straffet för mord

Foto: Henrik Montgomery/TT
Det är det mest egendomliga lagstiftningsärendet i modern svensk historia, skriver Oisín Cantwell.

Ända sedan 2014 har politikerna misslyckats med att skärpa straffet för mord.

Nu stundar ett nytt – och annorlunda – avsnitt av denna såpopera.

Det är det mest egendomliga lagstiftningsärendet i modern svensk historia.

Häng med i den rafflande berättelsen om politikerna som skulle visa musklerna och blev för fartblinda för att bry sig om vad kunnigt folk hade att säga och i stället i hög hastighet körde raka vägen ner i diket.

Beatrice Ask, moderat och justitieminister, tillsatte 2013 en utredning som skulle arbeta fram ett förslag om hur lagen kunde skärpas så att livstid blev normalstraffet för mord.

Utredarna tänkte så det knakade och lade fram en lunta fylld av goda intentioner och mindre genomtänkta slutsatser.

Lagrådet, den myndighet som granskar lagförslag innan de klubbas i riksdagen, gick i taket. Juristerna varnade för att den nya mordparagrafen var så uselt formulerad att det snarare skulle bli svårare än tidigare för domstolarna att drämma till med lagens strängaste straff.

Lyssnade politikerna? Tog de intryck av invändningarna? Kom de fram till att ta det säkra före det osäkra och arbeta om förslaget så att lagändringen skulle få önskad effekt?

Naturligtvis inte. Propositionen lades fram och en enig riksdag gjorde i april 2014 tummen upp.

Något år senare blev det så dags för Högsta domstolen att sätta tänderna in den nya paragrafen genom att pröva ett av alla dessa mord som begås i tillvarons skuggsidor och som aldrig blir föremål för rubriker eller politiska utspel.

Två män hade börjat supa tillsammans i den enes lägenhet redan på förmiddagen den 30 december 2014.

Det dracks imponerande mängder sprit och knaprades piller och någon gång under natten mot nyårsafton blev de osams.

Lägenhetsinnehavaren slog kompisen flera gånger i huvudet med en bultsax och när denna låg avsvimmad på golvet lämnade han lägenheten.

Han kom dock snart tillbaka och skar för säkerhets skull offret två gånger djupt över halsen.

Rättsläkare skulle senare konstatera att den mördade mannen hade 3,43 promille alkohol i blodet.

Tingsrätten dömde mannen till livstid, hovrätten ändrade till 17 år och sex månaders fängelse, justitieråden i Högsta domstolen satte sig och läste den nya lagens förarbeten och den nya mordparagrafen och suckade sedan djupt.

Det gick nämligen inte ihop. Å ena sidan stipulerade förarbetet att lagens strängaste straff ska vara normalstraffet för mord. Å andra sidan gick det inte att tolka lagtexten på annat sätt än att möjligheten att döma till livstids fängelse hade begränsats.

Precis det Lagrådet hade varnat för, med andra ord.

Högsta domstolen slängde den nya paragrafen i papperskorgen, dömde mördaren till 16 års fängelse och tvingade politikerna att ta nya tag.

I somras lade regeringen en ny proposition. Än en gång ska mord leda till livstids fängelse i betydligt större utsträckning än tidigare.

Den här gången ska det i straffbestämmelsen om mord anges omständigheter som särskilt ska beaktas för att döma till lagens strängaste straff. Exempelvis om att gärningen inneburit svårt lidande för offret eller varit särskilt hänsynslös.

Räcker det? Eller gör justitieråden än en gång tummen ner? Lagändringen ska träda i kraft 1 januari nästa år och tids nog får vi veta.

Moderaterna, för vilka 2014 års nederlag närmast är att betrakta som ett trauma, befarar ett nytt fiasko. De har därför tagit initiativ till någonting mycket ovanligt, nämligen att genom en motion driva igenom ytterligare en lagändring.

Den normala arbetsfördelningen är att regeringen arbetar fram lagförslag och riksdagen sedan granskar dem och bifaller eller avslår.

Men det finns enstaka exempel på lagbeslut i riksdagen som har fattats efter förslag i motioner eller genom initiativ i utskott.

Och borgerlighetens största parti har tröttnat på alla dessa tillkännagivanden i utskotten som regeringen gäspar åt och som aldrig leder någon vart.

Moderaterna vill ha in två ytterligare skrivelser i paragrafen. Mord som sker i nära relationer och mord inom ramen för organiserad brottslighet ska leda till livstid.

I justitieutskottet i går fick Moderaterna en majoritet bakom sig. Det viskas i mitt öra att regeringspartiernas representanter var måttligt förtjusta, för att uttrycka saken milt.

Förslaget ska nu beredas inom utskottet. Tanken är att det inte ska konkurrera med regeringens proposition utan gå i ett eget spår.

Det återstår att se om en majoritet i riksdagen ställer sig bakom förslaget. Men om så sker har någonting mycket ovanligt inträffat. Såvitt jag vet har i modern tid aldrig en lag av denna dignitet drivits igenom på detta sätt.

En sak är säker. Det sista kapitlet i den bisarra berättelsen om politikernas försök att skärpa straffet för mord är inte skrivet.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Juridik

Mord

Lagrådet