Små möjligheter att klara upp fler våldtäkter

Brå kallade i dag till presskonferens för att presentera dåliga nyheter.

Kriminologerna har undersökt våldtäkter och kommit fram till att möjligheterna att klara upp fler fall är små.

Morgonen efter ett val är inte intelligentast tänkbara tidpunkt att presentera resultatet av en undersökning för den som vill nå ut med ett budskap.

De stora redaktionerna har bränt mycket krut på nattens vakor, reportrar ligger ännu och sover och redaktörerna har huvudena fulla av uppföljningar och vinklar om vinnare och förlorare och nya konstellationer.

Sexualbrotten befinner sig å andra sidan högt upp på både den politiska och den journalistiska agendan sedan ett par år och en färsk rapport i ämnet har goda möjligheter att skapa rubriker även i skarpa nyhetslägen.

Så den journalistiska uppslutningen var trots allt hyfsad då kriminologen Stina Holmberg skulle presentera Brottsförebyggande rådets nya studie om våldtäkter.

Powerpointbilderna avlöste varandra, siffror kom och gick, slutsatser presenterades och sedan var det dags för intervjuer med SVT, Ekot och TT.

Holmberg och hennes kollega Lars Lewenhagen har slumpmässigt valt ut 785 av de 4 549 våldtäkter som anmäldes år 2016 med kvinna som offer och gått till botten med dem.

Hur många anmälningar gick till åtal? Varför läggs så många ärenden ner? Hur ska uppklaringsprocenten förbättras?

Resultatet är tämligen nedslående. Detta år väcktes 384 åtal för våldtäkt. De fällande domarna var 194.

En närmare titt på materialet bekräftade någonting vi redan vet, nämligen att parterna ofta är bekanta med varandra. Överfallsvåldtäkter med för kvinnan okänd gärningsman är sällsynta, bara tre till fem procent av anmälningarna.

Närmare hälften av anmälningarna saknar förutsättningar att klaras upp, oavsett hur bra polisen är. De kan vara felaktiga, gärningsmannen omöjlig att identifiera, brottet som anmäls når inte upp till lagens definition av vad en våldtäkt är.

Bara i en tredjedel av anmälningarna var bevisproblemen enda skälet till nedläggningen. Och det är här som det kan bli bättre.

Brå har hittat brister i ungefär en tiondel av utredningarna. Bra eller dåligt resultat? Det torde bero på vem du frågar.

De vanligaste bristerna är att utredningen tagit för lång tid, att möjliga utredningsåtgärder inte vidtagits eller att förhören haft brister.

Vad kan polisen då göra bättre? Brå har ett antal förslag. Tydligare fokus på när, var och hur i förhör med både misstänkt och offer. Bättre kontroll av utsagor och av parternas mobiler. Förhör med misstänkt på tidigare stadium.

Att brister identifierats är dock inte samma sak som att åtal hade väckts om utredningen sköts bättre. Utredarna uppskattar att ungefär tre procent av de nedlagda ärendena hade potential att leda till åtal. För 2016 hade det inneburit nio i stället för sex procent.

Men detta handlar inte bara om siffror och statistik och procent. Bättre utredningar är också väsentligt för offrens förtroende för rättsväsendet.

Att bli respekterad och tagen på allvar som brottsoffer kan vara nog så viktigt som att en gärningsman blir fälld.