Vem bär knytblus för Anna Maria Corazza Bildt?

Glasgolvets offer. Anna Maria Corazza Bildt har fått erfara vad som händer när man går med stilettklackar på ett golv av glas.

När Sara Danius hoppade av Svenska Akademien som ständig sekreterare var uppbackningen av henne total bland medsystrar och medbröder i hela vårt samhälle. Själv satte jag på mig en knytblus, som jag lånade av en väninna, och spelade in en Youtube-film. Det var en härlig dag i kvinnokampens tecken. Men, var finns denna uppbackning när andra kvinnliga företrädare försvinner från höga positioner? Det är dags att vända denna utveckling nu. Vi behöver alla bli bättre på att backa upp varandra. Och jag är heller inte fri från synd. Det är ingen.

”När du slås ned, res dig direkt och ­lyss­­na aldrig på någon som säger att du inte kan eller borde fortsätta.” Dessa ord kommer från Hillary Clinton. Hon blev ­aldrig vald till president i USA även om det var nära.

Sverige har inte haft någon kvinnlig statsminister och FN har inte haft någon kvinnlig generalsekreterare någonsin. EU har inte haft någon kvinna vare sig som ledare av Europeiska kommissionen eller som vald ordförande i Europeiska rådet. Glastaket är kvar.

Vi får, helt enkelt, förlita oss på att nästa generation spräcker det där berömda glastaket.

Det som min generations kvinnor också har upplevt – och just nu vandrar genom livet på – är glasgolvet. Detta sköra golv som kan gå i tusen bitar, så att man faller igenom. Omgivningen tittar på, förvånat och ofta beklagande, men gör i grunden inget åt saken. Det är lättare att glasgolvet spricker upp av en stilettklack än en randsydd lädersula. Särskilt lätt spricker golvet när stilettklacken går med hårda, bestämda steg. Sådana steg som vi förväntar oss av en stark ledare.

Exemplen är alldeles för många bara under de senaste åren. Jag hade kunnat skriva en hel kolumn med bara namn, spaltmeter efter spaltmeter, men ändå ­inte fått med alla.

Men ni ska veta att jag vet vilka ni är och hur bra ni är, samt vad ni fått utstå. Jag har ju själv fallit rakt igenom glasgolvet en gång i tiden, så jag vet verkligen vad jag talar om.

Det som min generations kvinnor också har upplevt – och just nu vandrar genom livet på – är glasgolvet. Detta sköra golv som kan gå i tusen bitar, så att man faller igenom.

Under den senaste tiden, i politikens värld, har det dock dykt upp två namn som är värda att nämna i detta sammanhang. ­Birgitta Ohlsson och Anna ­Maria Corazza Bildt. Två kvinnor som nu fått erfara glasgolvets splitter. De har dessutom det gemensamma att de hör till Sveriges skickligaste entusiasmerande politiker. Ni vet, de där som kan fånga en hel aula med förstagångsväljare, som kan få folk att anmäla sig till politiska grupper på sociala medier eller – till och med – gå med i ett parti. Sådana politiker som vinner röster i val, inte bara från motståndarna utan även från sofflocket. Sådana politiker borde vi alla – och särskilt partierna – vara mer rädda om.

Alla förtjänar att få samma härliga uppbackning som Sara Danius oavsett var vi kommer ifrån: politik, media, näringsliv, akademi eller kulturen. Uppbackningen, i form av knytblus ­eller ej, hjälper ju till att inte knäcka alla ben i kroppen när glasgolvet spricker i tusen bitar. Man landar helt enkelt mjukare. Och tar sig sedan lättare upp.

Hörni, kan vi inte nu äntligen – tillsammans – lova varandra att bygga och förstärka golvet
i framtiden, så att det håller för både herr- och damskor?

Följ ämnen i artikeln