När ingen vinner så blir vi alla förlorare

Tystnad löser sällan några konflikter. Sopstrejken är ett symptom på det, inte bara för att stockholmarna nu får lida för bristande samhällsfunktioner så som
alla andra. Kort sammanfattat strejkar Reno Nordens sophämtare i Stockholm mot försämrade arbetsvillkor:
företaget vill sänka snittlönen och öka arbetstiden.Trots att fackförbundet Transport inte står bakom strejken ser den ut att sprida sig till andra företag och till andra orter. Snart kan Sverige alltså stinka av sopor.

Det är en klassisk konflikt. Mellan arbetstagare och arbetsgivare, mellan medborgare och överhet.

Gränsen brukade gå här: högern tog allt som oftast arbetsgivarens parti och vänstern tog arbetstagarens dito, vilket var i sin ordning. Svensson visste vad han röstade på och visste vad han fick.

I dag är det annorlunda. Alla söker sig mot mitten och gränserna suddas ut.

Den rödgröna regeringen har flirtat med borgerligheten sedan dag ett. Och under politikerveckan i Almedalen talade samtliga alliansparti-ledare mer eller mindre om klass. Längst gick Liberalernas Jan Björklund som fastslog att ”klyftorna skapar en växande underklass i Sverige”.

Knappt en vecka har gått sedan brandtalen klingade ut och någon körde alla rosévinflaskor till tippen.

Nu har vi facit.

Den moderata europaparlamentarikern Christofer Fjellner har förvisso kritiserat både sophämtarna och arbetarrörelsen. I övrigt är det näst intill tyst från de tyngre högerpolitikerna.

Samtidigt är det blott de trognaste socialisterna som protesterar mot dogmen om att sophämtare har det för bra.

Ett vanligt argument för sänkta sophämtarlöner är att ”viktigare” arbetstagare som poliser och sjuksköterskor i snitt tjänar mindre.

Ett traditionellt socialdemokratiskt svar på detta hade varit en vilja att höja lönerna för dem.

Men Stefan Löfven bara sitter vid sin korkek och luktar på blåklintarna.

Mittenpolitik behöver så klart inte vara farlig, snarare kanske tvärtom. 

Men den här mittenextremismen har lett till en konflikträdsla där ingen vågar stöta sig med någon. Varken arbetstagare eller arbetsgivare får uppbackning.

Och när ingen vinner förlorar alla.