Yttrandefriheten har ett pris – är svenskarna beredda att betala?
Den svenska yttrandefriheten har ett pris. Priset kan i värsta fall bli högt.
För varje koranbränning bleknar Nato-hoppet, ökar terrorhotet mot Sverige och säkerhetsrisken för svenskar som bor och reser i muslimska länder.
Är vi beredda att betala det priset?
I Sverige var reaktionerna på koranbränningen utanför moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm tämligen återhållna. Särskilt i jämförelse med upploppen förra påsken i ett antal svenska städer när den högerextreme danske politikern Rasmus Paludan for runt på Sverigeturné och brände koranen.
I den muslimska världen ser bilden väldigt annorlunda ut. I Bagdad stormade några hundra irakier den svenska ambassaden i scener som för tankarna till de våldsamma upplopp som följde i flera muslimska länder efter att de så kallade Muhammedteckningarna publicerats i den danska tidningen Jyllands-Posten.
Marocko kallade i protest mot den senaste koranbränningen hem sin ambassadör. Liknande protester kommer från en rad andra länder.
Sällan handlar det om spontana folkliga reaktioner. Istället är det extrema krafter i muslimska länder som försöker utnyttja det människor gör i Sverige i yttrandefrihetens namn för att driva sin egen politiska agenda.
I Bagdad var det exempelvis den militante shiamuslimske politikern Muqtada al-Sadr som ordnat demonstrationen och uppmanat sina anhängare att storma ambassaden.
Samtidigt går det inte att blunda för att väldigt många muslimer anser att den som bränner en koran begår en avskyvärd och kränkande handling. Detta får långtgående konsekvenser för Sverige precis som det fick det för Danmark för snart 20 år sedan.
Håna religionen
Vi kan givetvis säga; ”vi struntar i vad ni tycker, vi har vår yttrandefrihet”. Men konsekvenserna tvingas vi likväl leva med.
Av en händelse kom domarna i dag mot några av dem som deltagit i påskupploppen i Malmö. Straffen blev stränga. En viktig signal från samhället att den här typen av beteende inte kan tolereras oavsett hur kränkt man känner sig.
För de flesta svenskar har det länge varit självklart att man ska kunna håna och driva med religionen, vare sig det handlar om kristendom eller islam.
Vår yttrandefrihet är vidsträckt men den är inte absolut. Det finns uppfattningar som är förbjudna att framföra. Förtal, rasism och hets mot folkgrupp är olagliga.
I april lade en parlamentarisk utredning fram ett förslag som alla partier står bakom att det ska bli olagligt att förneka Förintelsen och andra folkmord. En lag som redan finns i många länder och som Sverige nu förväntas införa efter påtryckningar från EU.
Att offentligt bränna religiösa skrifter är tillåtet i Sverige men är förbjudet i exempelvis Norge och Finland. Länder som vi bedömer är fullt demokratiska.
Det finns med andra ord en gränsdragning som måste göras.
Polisen har den senaste tiden sagt nej till ett antal ansökningar om att få bränna koranen. Efter att de två första rättsliga instanserna sagt att polisens beslut var olagliga gav man tillstånd till koranbränningen vid Medborgarplatsen men har samtidigt polisanmält den irakier som genomförde aktionen för hets mot folkgrupp.
Lagar tolkas om
Sannolikt prövas det därför rättsligt om det kan utgöra hets mot folkgrupp att bränna koranen utanför en moské. Vilket är långtifrån självklart eftersom muslimer inte är en folkgrupp lika lite som kristna är det. Men allting handlar om hur man tolkar lagen och vad man lägger i begreppet folkgrupp.
Se på demokratin USA. För ett år sedan hade amerikanska kvinnor en nationell rätt till abort. Nu är den rätten borta. Lagen är densamma men juristerna har gjort en ny tolkning.
För Sverige som nation och för enskilda svenskar kan koranbränningarna få omfattande konsekvenser. Säpo har redan varnat för att det innebär en ökad risk för terrordåd riktade mot Sverige, utomlands eller här hemma. Svenska medborgare kan löpa ökad risk att utsättas för våld. Svenska produkter och företag kan utsättas för bojkotter i muslimska länder som skedde mot Danmark efter Muhammedtackningarna. Vi minns alla terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Frankrike efter att tidningen återpublicerat Muhammed-teckningarna.
Vad är viktigast?
Sverige befinner sig i ett utsatt säkerhetspolitiskt läge där vi ansökt om Nato-medlemskap men Turkiet hittills blockerat ett svenskt medlemskap bland annat med hänvisning till Koranbränningarna. Därmed har vi inte skriftliga garantier från hela Nato om hjälp ifall Sverige blir attackerat.
Lite tillspetsat kan man ställa frågan om det är rimligt att låta en dansk högerextrem politiker och en kristen irakier genomföra koranbränningar vars uppenbara syfte bara är att provocera och sprida hat? När vi dessutom vet i förväg att följderna för Sverige kan bli väldigt negativa.
Är yttrandefriheten för odemokratiska individer (irakiern vill förbjuda koranen i Sverige) viktigare än Sveriges säkerhet som nation?
Det här är svåra frågor utan enkla svar. Men oavsett vilken ståndpunkt man har går det inte att blunda för att priset för yttrandefriheten kan bli högt.
I Ukraina dör tusentals människor för att försvara sin frihet. Hur många svenskar är beredda att dö för att Paludan och en kristen irakier ska få bränna koranen?