Åklagare ansvariga för farsen runt Assange

KOLUMNISTER

Av beslutet att återuppta förundersökningen mot Julian Assange går två slutsatser att dra.

Dels att den misstänkte våldtäktsmannen tillbringade sju år på Ecuadors ambassad i onödan, dels att en svensk åklagare gör ett sista försök att rädda ansiktet.

Det är svårt att tänka sig att journalisterna som närvarade vid dagens presskonferens – de kom från Storbritannien, Australien, Kina och Ryssland – har missat det nioåriga rättsliga dramat runt Julian Assange.

Det hindrade inte åklagare Eva-Marie Persson från att inleda sitt anförande med en evighetslång rekapitulation av de trassliga turerna. Långsamt, så att tolkarna skulle hinna översätta till engelska.

1 av 3 | Foto: Ruptly
Julian Assange greps av brittisk polis och tvingades lämna Ecuadors ambassad där han befunnit sig i sju år.

20 augusti 2010 upprättades i Enköping en anmälan om våldtäkt... en rad utredningsåtgärder... europeisk arresteringsorder... Assange begär politisk asyl på ecuadorianska ambassaden och har vistats i dess lokaler, såvitt vi känner till...

”Såvitt vi känner till”?

Ja, det går inte att vara nog försiktig i dessa tider. Kanske passade Assange då och då och i skydd av mörkret att gå till närmaste pub under åren i självvald fångenskap. Kanske rastade han sin katt i kvarteret. Kanske tog han rent av en avstickare till New York då och då för att hälsa på sin kompis Pamela Anderson.

Efter mycket om och men lät så åklagaren världspressen förstå att förundersökningen om misstänkt våldtäkt återupptas. Så nu börjar allt om igen.

En begäran om häktning ska lämnas in till tingsrätt. En europeisk arresteringsorder ska utfärdas. Assange ska förhöras igen, via länk. Men bara om han vill, påpekade åklagaren.

Wikileaksgrundarens märkliga exil på ambassaden var med andra ord ingenting annat än slöseri med tid. Han flydde dit för att undkomma utlämning till Sverige. Nu sitter han i brittiskt fängelse och har än en gång svensk åklagare efter sig.

Jag tror inte att bevisen mot Assange hade räckt för en fällande dom, men även om han hade fällts hade straffet varit avtjänat för länge sedan. Om han bara betett sig mindre korkat och gjort som han blev tillsagd.

Men den här soppan är inte bara Wikileaksgrundarens fel. De svenska åklagarna har inte gjort god internationell reklam för sig.

Det började med att det läcktes till pressen att Assange var anhållen i sin frånvaro. Sedan lades utredningen ner för att dagar senare återupptas. Men utan att någonting hände.

Assange skrotade runt i Stockholm några veckor och väntade på att kallas till förhör. Jag åt själv lunch med honom. Han var otålig. Ville få saken ur världen. Till slut tröttnade han och drog till London.

Åklagarmyndigheten fortsatte bete sig märkligt. Inte mycket blev gjort under de första åren på ambassaden.

Till slut tröttnade Högsta domstolen. I samband med ett omhäktningsbeslut i mars 2015 passade de märkbart irriterade justitieråden på att påpeka någonting grundläggande, nämligen att åklagare har en skyldighet att driva ett ärende framåt.

Sedan dess har en hel del vatten flutit under broarna. Sverige lade till slut ner förundersökningen.

När åklagare Person efter en evighet var klar var det dags för frågor på svenska och engelska. Vad händer nu? Blir det en dragkamp mellan USA och Sverige? Vad händer om brottet preskriberas?

Ja, vad händer nu?

Häktning och ingiven arresteringsorder bör gå att stöka undan ganska fort. Men sen kommer det mala på i London.

Assange avtjänar för närvarande ett fängelsestraff på 50 veckor för brott mot borgensreglerna. Efter 25 veckor kan han bli fri.

Yepp, halvtidsfrigivning. Jag orkar inte tänka på vilket ramaskri förmåner av det slaget skulle leda till i den svenska överhettade samtidsdebatten.

Först om cirka fem månader kan det bli aktuellt med utlämning. Men USA vill ha ett ord med i laget. Assange misstänks nämligen för att ha hjälpt visselblåsaren Chelsea Mannings begå olaga dataintrång.

Det blir upp till London att avgöra vilket land han ska skickas till. Men hur utgången än blir kommer Assange sin rättshaveristiska vana trogen överklaga ända in i kaklet.

I augusti nästa år preskriberas den misstänka våldtäkten. Jag skulle bli mycket förvånad om den anklagade har satt sin fot i Stockholm innan dess.

En kvinna som hävdar att hon utsatts för ett allvarligt brott kommer knappast att få sin sak prövad. Skulden till det bärs till stor del av Assange. Men även Åklagarmyndigheten har ett ansvar för denna mörka fars.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Wikileaks

Våldtäkt

London

USA