Vad är det för fel på biljournalister?

Utsläppen av koldioxid är vår tids största fråga, skriver Peter Kadhammar.

Vad är det för fel på biljournalister?

I den tyska tidningen Die Zeit läser jag ett intressant reportage om den stora konferensen om global uppvärmning 1979.

Den arrangerades i Genève av Världsmeteorologiska institutet, ett FN-organ. Närmare 500 experter från hela världen deltog, 24 internationella organisationer var representerade, en amerikan höll i ordförandeklubban. Efter två veckor antog konferensen ett uttalande som sa att det var en brådskande nödvändighet för världens nationer att hindra klimatförändringar skapade av människan.

Vetskapen om människans påverkan på klimatet är förstås betydligt äldre än så. Men klimatkonferensen för 40 år sedan kunde ha varit starten på ett globalt arbete för att hindra den katastrof som nu hotar oss.

Vad är det för fel på biljournalister?

Tidningarna rapporterar om skandalerna i Swedbank. Varenda medborgare undrar nog hur det är möjligt att missköta ett företag så. Jo, man förstår att ett misstag ofta leder till ett annat. Jo, man förstår att girighet å egna eller arbetsgivarens vägnar kan fresta direktörer och underhuggare att blunda för saker de borde larma om.

Tur att medierna finns. SVT:s avslöjanden. Tidningar och radio som fortsätter att granska.

Vad är det för fel på biljournalister?

Jag kollar vad medierna rapporterade fredagen den 29 mars. Swedbank var stort förstås. Aktien rasade. Det hjälpte inte att verkställande direktören Birgitte Bonnesen fått sparken.

Kristdemokraterna gick upp i opinionsmätningarna.

Theresa May stod som vanligt inför nytt fiasko i London.

Dagens Nyheter berättade att klimatförändringen sätter tydliga spår världen runt. Det uppger Världsmeteorologiska institutet i en ny rapport. Samma organisation som för 40 år sedan arrangerade den första globala klimatkonferensen.

Och i Aftonbladets och Svenska Dagbladets gemensamma motorbilaga kunde vi den dagen läsa om en ny modell av Subaru Outback, ett sedvanligt biltest med sedvanliga omdömen om komfort, körupplevelse och motorns prestanda:

...gedigen...gammalmodig charm...mycket lätt att manövrera...motorn spinner som en nöjd katt för det mesta...när jag ska rulla igång efter start skjuter bilen iväg som en raket...

Så ser stora delar av motorjournalistiken ut.

Det är som om bevakningen av Swedbank dessa dagar mest skulle handla om servicen på kontoren, nya lånepaket och ränta. Och på slutet hänga på en liten upplysning: banken misstänks för svindleri och penningtvätt, vd har fått sparken, ordföranden har fått gå, polisen utreder, amerikanska myndigheter vittrar blod och företaget kan gå omkull.

I biljournalisternas värld ser den vidhängande upplysningen ut så här:

CO2-utsläpp Subaru Outback 2,5i Active: 193 g/km

EU:s mål 2020: 95 g/km

Subaru presenterar alltså en ny modell. Den släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som EU säger bör vara den övre gränsen om ... förlåt, jag måste räkna på fingrarna ... drygt åtta månader.

Är inte det en intressantare sak att skriva och ställa frågor om än att bilen ”kastar sig som en frustande Lipizzanerhingst fram till förstaplatsen i ledet på gatan”? Utsläppen av växthusgasen koldioxid är ju vår tids största fråga. Den griper in i allas liv. Den kommer att tvinga oss alla att ändra vår tillvaro antingen vi vill det eller inte.

Den reporter som skrev om Subarun följde bara yrkets mönster. Hon gjorde det som hennes chefer och antagligen en hel del läsare förväntar sig. Fortsätt som vanligt. Fast du kan väl nämna något om koldioxiden.

Jag tänker på det när jag sitter på Löfbergs kafé. En liten pojke står vid glasdörren och tittar på trafiken på Kungsgatan. Sedan vänder han sig plötsligt, springer över golvet och säger brum! brrrrummm!

Vilka ljud gör små gossar om 20 år? Knappast brum-brum.

Vilka ljud gör biljournalisterna? Medan världen förändras runt dem fortsätter de säga brum-brum.