Polisens enda riktade grupp mot kvinnovåld läggs ner
Polisens framgångsrika projekt kring mäns våld mot kvinnor läggs ner.
Det är ett anmärkningsvärt obegåvat beslut.
IGOR heter detta pilotprogram, ett samarbete mellan polis och socialtjänst på Södermalm i Stockholm.
En grupp med fyra poliser och två socialsekreterare sitter tillsammans och arbetar uteslutande med män som misshandlar och i värsta fall dödar kvinnor de har en relation med.
Utvärderingar och statistik visar att det snart treåriga projektet har varit framgångsrikt, men låt mig få återkomma till siffrorna och först berätta vad som hände i fredags eftermiddag.
Då kallade polisledningen i Stockholm city till sig Markus Antonsson, polisen och eldsjälen som de senaste åren har lett satsningen, och meddelade beslutet.
Unik granskning: Männen bakom kvinnomorden
Det är så Sveriges största myndighet numera hanterar dåliga eller impopulära nyheter, släpp dem sent i veckan och håll sedan tummarna för att journalister som har helgledighet i sikte är på väg mot Systembolaget och inte orkar engagera sig.
Antonsson vill inte kommentera beslutet, men källor med god insyn säger att han är både arg och besviken. Känslor han delar med en hel del andra poliser.
Och undra på det. Gruppen har byggt upp kunskap om våldets mekanismer och utvecklat sin förmåga att vinna de utsatta kvinnornas förtroende.
Motivationen till att ta emot hjälp, vare sig det handlar om erbjudanden från socialen om skyddat boende eller att våga göra en polisanmälan och medverka i en förundersökning tenderar att gå upp och ner hos den utsatta.
Motivationsfönstret kan öppnas och stängas snabbt och kräver uthållighet av dem som arbetar i projektet och upprepade möten med de drabbade.
Snabb kontakt efter att våldet har begåtts, sedan ihärdighet och uppföljning.
Den här arbetsmetoden gäller även männen som begår brotten. De ska ha klart för sig att samhället agerar mot våld. De ska veta att utredarna kommer att gör sitt yttersta för att lagföra dem, de ska punktmarkeras, men också erbjudas stöd.
För att detta krävande arbete ska fungera behövs resurser, daglig fysisk närvaro av socialsekreterare på polisstation och kompetens om den komplexa problematiken.
Några siffror från en utvärdering som har gjorts:
- 50 procent av kvinnorna som utsattes för våld på Södermalm fick öppenvårdsbehandling under 2022. Motsvarande siffra för Norrmalm var 16 procent.
- Samma år erbjöds 106 kvinnor på söder stöd och behandling. Fler än på Östermalm, Norrmalm och Kungsholmen tillsammans.
- Året innan, 2021, ledde vart fjärde larm om våld mot kvinnor till avslutade ärenden som redovisades till åklagare.
Det låter sannolikt som en låg siffra i mångas öron, men i Stockholm i sin helhet var det nio procentenheter lägre.
Men utvärderingarna, gjorda av såväl polismyndigheten som av utomstående akademiker handlar inte bara om torr statistik.
Kvinnorna har blivit lyssnade på, de bidrar med röster.
– Jag hade inte levt i dag om jag inte hade fått kontakt med IGOR, säger en.
– Utan denna hjälp hade jag inte vågat ta steget att bli skyddsplacerad, vittnar en annan.
– Utan IGOR hade jag aldrig tagit mig ur den situation jag var i, säger åter en.
Polisledningen har en vision av att alla poliser i yttre tjänst i framtiden ska arbeta enligt IGOR-modellen.
Moderna managementfloskler som bara den chef som har för hög lön och för lite att göra för sitt eget bästa ägnar sig åt.
Jag tror att många kan känna igen sig i flummet.
Jag minns när Aftonbladets ledning en gång i världen fick för sig att tidningen inte behövde kriminalredaktion eller politikreportrar. Alla ska kunna skriva om allt!
Det blev bara pannkaka av de storslagna planerna. Det blir alltid pannkaka när chefer får för sig att specialister inte behövs.
Så sent som under Almedalen lovade polishöjdare att projektet skulle få växa och sprida sig. Det var då det.
Resurser tycks dock inte saknas i övrigt. Poliser skickas fram och tillbaka över hela landet, det är Rimfrost hit och operation Frigg dit, särskilda händelser om allt möjligt, gängen ska bekämpas, narkotikan likaså, koranbränningar ska övervakas.
I snitt 16 kvinnor mördas varje år i Sverige av en man de har eller har haft en relation med.
Enligt en studie genomförd av Nationellt centrum för kvinnofrid har 14 procent av kvinnorna i detta land utsatts för våld eller hot om våld i en parrelation.
Vi talar om ett gigantiskt samhällsproblem. Ett mänskligt lidande och ett hot mot kvinnors rättigheter och säkerhet.
Det är ett samhällsproblem som också går att beskriva i pengar.
Enligt en undersökning gjord av EU uppskattas det partnerrelaterade våldet mot kvinnor i Sverige bara under 2019 ha kostat 3,4 miljarder euro, närmare 40 miljarder kronor.
Ekonomiskt produktionsbortfall på grund av offer som sjukskriver sig, sjukvårdskostnader, kostnader för polisutredningar och rättsprocesser, skyddade boenden, kvinnojourer, inkomstbortfall för det drabbade etc.
Argument för att hävda att alla Sveriges 95 lokalpolisområden borde ha en grupp som arbetar riktat mot kvinnovåld saknas inte.
I stället läggs den enda enheten i hela landet ner.
Det är bottenlöst uselt.