Israel åtnjuter regeringens stöd trots massmördandet
Israel har nu dödat betydligt fler kvinnor och barn i Gaza än vad USA lyckades med under tjugo års krig i Afghanistan.
Eller för att göra en annan jämförelse, de civila dödsoffren i Gaza är dubbelt så många som i Ukraina efter två års krig.
Någonstans efter 30 000 dödade palestinier upphörde svenska medier att publicera sådana siffror.
För detta utdragna, systematiska och exempellösa massmördande åtnjuter Israel fortfarande den svenska regeringens stöd. På annat sätt kan man inte tolka den omständigheten att regeringen står fast vid sin ståndpunkt att de israeliska krigsförbrytelserna omfattas av ”Israels rätt att försvara sig” och att detta försvar är ”proportionerligt”.
Ett litet otäckt byråkratord. Det betyder att det pågående massmordet är välbalanserat, i förhållande till Hamas terrorattack den 7 oktober när ett tusental israeler mördades.
Det proportionerliga massmordet bygger alltså på tanken att varje israeliskt liv är värt mer än trettio palestinska liv. Hittills. ”Proportionen” förändras ju dag för dag och bombnatt för bombnatt.
Och med den svältkatastrof som nu är ett faktum i Gaza. De första utmärglade barnliken visas på bild i arabiska tv-kanaler, men inte i svensk television.
Regeringen vägrar ändå hårdnackat att korrigera sin ståndpunkt om ”proportionerligt” massmord. Att biståndsministern Johan Forssell (M) undsluppit sig yttrandet att ”vi är väldigt bekymrade över att så många civila har fått sätta livet till” (SvD 3 mars) är inte uttryck för någon ändrad ståndpunkt. ”Fått” sätta livet till? Hurdå, självmord eller bilolyckor?
Det är stilenligt att frasen framförs av just denne Johan Forssell som envetet bitit sig fast i beslutet att dra in stödet till FN:s hjälporganisation för Palestina, UNRWA. Det är en aktiv insats till stöd för Israels krig mot befolkningen i Gaza, två miljoner människor. I all synnerhet under pågående svältkatastrof. När beslutet fattades i oktober förra året beskrev Johan Forssell det som ”väldigt klokt”. Men nu ett halvår senare? Att den israeliska högerregimen avskyr UNRWA är sedan länge ett välkänt faktum men den ståndpunkten har nu övertagits av den svenska högern.
Den 17 februari dök den notoriske terroristexperten Magnus Ranstorp upp som kolumnist i Svenska Dagbladet med en rörig text som mynnade ut i kravet på att UNRWA skulle läggas ned. Som skäl för detta drastiska krav anförde Ranstorp en del motsägelsefulla anklagelser. Det fanns 1 300 Hamasmedlemmar i UNWRA. Nej, 200 några rader längre ner. Nej, i själva verket 6 500 lite senare i texten, samt ”omfattande tunnlar, gemensam elförsörjning och en hemlig Hamasdatacenter under UNRWA:s högkvarter i Gaza”. Vimsig argumentation, som synes (vad är en Hamasdatacenter?). Men också ett otäckt krav att lägga ner FN:s mest effektiva hjälporganisation för palestinier under pågående massmord och svältkatastrof.
Någon vecka efter denna hatiska men röriga deklaration om minskat stöd till det nödlidande Gaza belönades terroristexperten med en styrelsepost i biståndsorganet Sida. Jo, det är sant.
Sverigedemokraterna har ju krävt avskedande av ”aktivister” i den svenska förvaltningen. Gäller tydligen inte rätt sorts aktivister.
Sida har tvingats göra två utredningar under det snart halvårslånga stoppet av pengar till UNRWA för att visa att ingenting gått till Hamas. Johan Forssell har underkänt båda utredningarna och fortsätter att förhala frågan. Det måste förstås som att han fortfarande anser att det är ”väldigt klokt” att dra in stödet till UNRWA. Till och med när den pågående svältkatastrofen börjar materialisera sig med hundratals, snart tusentals, utmärglade barnlik. Eller med Johan Forssells ord ”civila som har fått sätta livet till”.
När Israel med cynism och iskall beslutsamhet förstör sjukhusen och hindrar eller saboterar införsel av livsmedel, bränsle och medicinsk utrustning till Gaza så är det en del av Israels krigföring. Visserligen krigsförbrytelser eftersom syftet är att öka massdöden bland civila. Men likväl en del av Israels krigföring.
Frågan är då hur man ska se på den svenska regeringens till synes orubbliga beslutsamhet att dra sitt strå till den stacken.
För övrigt anser jag att…
… alla journalister, ledarskribenter, terroristexperter, rikspolischefer, moderater och sverigedemokrater som använder ordet ”kopplingar” bör misstros. Så fort ni läser det ordet, inse att här är en hund begraven.
… påståendet att vi har 62 000 gängkriminella i Sverige är förstås struntprat. Men så byggde också bevisföringen på ordet ”kopplingar”. Vilket bara betyder att svartskallarna i våra förorter bor i närheten av varandra eller är vänner och bekanta.