Girigheten är ett lika stort hot som gängkriminalitet
Storföretaget Hexagons VD Ola Rollén upptaxeras med 35 miljoner kronor. Det är en nyhet för tidningarnas affärssidor som når de specialintresserade men knappast den breda allmänheten.
Det är synd. Precis som vi diskuterar gängkriminalitet, skjutningar och usel integration, alltså hur den nya underklassen uppför sig, borde vi diskutera den ekonomiska överklassen.
Hexagon är ett internationellt företag inom informationsteknologi och mätsystem. Det har 18 000 anställda i 50 länder. Huvudkontoret ligger i Stockholm.
Ola Rollén upplevde en kort men oönskad berömmelse när han greps av polis i Oslo, häktades och åtalades för insiderbrott förra året. Han anklagades för att ha utnyttjat konfidentiell information för att privat handla med aktier via sitt bolag på Cypern.
Målet var krångligt som ekonomiska utredningar ofta är. Om tidningsläsarna och radiolyssnarna noterade Ola Rolléns namn föll det nog snart i glömska.
Han friades i tingsrätten, åklagaren har överklagat, saken är ännu inte avgjord.
Upptaxeringen i Stockholm är lättare att förstå.
Ola Rollén skrev sig i London men fick hälften av sin lön från Hexagons dotterbolag i Hongkong. Där ville han inte betala skatt alls eftersom han utförde sitt arbete på annan plats. Inför de brittiska skattemyndigheterna yrkade han på att inkomsten i Hongkong inte skulle beskattas i Storbritannien. I Sverige begärde han att få betala skatt som utlandssvensk fast han disponerade villa och hade stuga i Sälen, segelbåt och bil här.
Rollén uppgav att han blott arbetade mellan 40 och 57 dagar per år i Sverige. Kanske är det bara jag som är känslig men visst kan man ana en viss syrlighet i Kammarrättens dom:
"Det har visat sig att Ola Rolléns uppgifter inte stämmer med de uppgifter Hexagon AB har haft om hans vistelsedagar i Sverige. Ola Rollén har dessutom senare medgett att han har vistats fler dagar i Sverige än vad han angett inledningsvis."
Upptaxering med 35 miljoner alltså. Surt. Men Rollén har nog råd.
När jag läser domen tänker jag på försäkringsbolaget Skandia och hur direktörerna där la ner tankemöda och stora ansträngningar på att konstruera fiffiga bonusprogram för sig själva. Det var innan de körde bolaget i botten.
Finns ingen gräns för närigheten? Hur kan toppdirektörer med ansvar för miljarder och tusentals anställda ha tid med att trixa och fixa så mycket för sig själva? Varför räcker det inte med att göra sitt arbete, få generös lön och betala skatt som andra löntagare?
Usel integration och grov brottslighet tär på oss alla.
Kittet vittrar sönder när samhället mister förtroendet för polis och andra myndigheter.
Men samhället vittrar sönder också av girighet och för stora klasskillnader.