Lööf och Björklund är beviset för att våra politiker står för något

Det har varit mycket gnäll i landet om att de politiska partierna inte kommer överens och rikskverulanten Jimmie Åkesson har som vanligt varit gnälligast.
Från riksdagens talarstol fortsatte han på onsdagsmorgonen sin ständiga kampanj för att utmåla själva systemet som icke fungerande. Han upprepade Sverigedemokraternas nya mantra: ”sandlådenivå”.


Detta tycks vara en uppfattning som oroande nog omfattas av de flesta svenskar. 58 procent har minskat förtroende för riksdagspolitikerna efter valet.
Det borde vara tvärtom.
 
Omröstningen om Ulf Kristersson som statsminister var en triumf för demokratin och ett kvitto på att våra politiker inte bara är hederliga, de står för något mycket större än makt och snäva intressen.

När Jan Björklund och Annie Lööf gick upp i talarstolen och förklarade att de tänkte rösta nej till Kristersson gick de emot varje partiledares första instinkt. Att försöka nå makten. Det är ju därför de gått in i politiken. För att få inflytande. Driva igenom sin politik.
 
De kunde ha sagt ja till Kristersson. Då skulle Lööf och Björklund och ett helt gäng av deras partikamrater blivit ministrar. Det är för den positionen de har kämpat, sammanträde för sammanträde, valmöte efter valmöte, år efter år.
De hade makten inom räckhåll. Den låg framför dem och det var bara att plocka upp den. All instinkt, allt de lärt sig, hela deras väsen sa: ja, jag tar dig.

Men de vände sig bort. Björklund höll ett kort men fint tal där han beskrev hur högernationalistismen sveper över västvärlden. Jimmie Åkesson och hans parti är en del av samma våg som USA:s Trump, Frankrikes Marie le Pen och Ungerns Orban. Skulle Björklund och Liberalerna ingå i en regering som är beroende av ett sådant parti? Nej tack.

– Sverigedemokraterna skulle bli det nav kring vilket all politik cirklade, sa Björklund.
 
Han och Annie Lööf har utsatts för en massiv hatkampanj i sociala medier. Björklund sa: Under mina 25 år i politiken har jag inte upplevt något liknande.

De stod emot. De röstade nej. De var beviset för att våra politiker står för något mer än makt för maktens egen skull.

Sandlådenivå, sa Jimmie Åkesson.

Nej, en högtidsstund för demokratin.