"Allt borde klaffat kring Nicole - om alla gjort sitt jobb"
Mary Mårtensson om varför Nicole, 20, fått vänta på hjälp
En mamma och en pappa får hem en svårt hjärnskadad och funktionshindrad dotter efter sex månader på sjukhus.
Då borde allt klaffa.
Men det gör det inte.
Efter sex månader på sjukhus skrevs Nicole Pike, 20, ut med så omfattande funktionshinder att hon behöver hjälp med precis allt dygnet runt, ofta av två assistenter samtidigt.
Men när Nicole skickas hem har inget vårdplaneringsmöte ägt rum för att samordna all vård och hjälp i hemmet. Därför är en hel del oklart kring vem som ska ansvara för vad i Nicoles liv.
Att få beskedet att ens barn råkat ut för en livshotande olycka, är minuter från att dö, att barnet överlever men med svåra hjärnskador och livslånga funktionshinder - det är övermäktigt för vilken förälder som helst.
Nicoles föräldrar Ann Pike och Patrik Freij är båda sjuskrivna och utmattade.
Det är då alla ska ställa upp.
Det är då alla ska ställa sig upp och säga:
Ni behöver inte tänka på någonting. Vi tar hand om allt. Vi ser till att er dotter får all den hjälp hon behöver.
Det är en uppgift för sjukvården, kommunen, hemsjukvården, primärvården, psykiatrin, socialtjänsten, Försäkringskassan, assistansbolaget - alla som har det som samhällsavlönad profession att stötta dem som behöver deras hjälp, omsorger och stöd.
I stället tvingas två chockade och traumatiserade föräldrar att själva söka all hjälp och alla svar.
Nicoles föräldrar har ringt och ringt, jagat och jagat. De kämpar dagligen för att bevaka och tillvarata hennes rättigheter.
Ann och Patrik säger att det är mycket tack vare grannar och vänner som de överlevt mentalt. Som grannen som asfalterade grusplanen för att Nicole ska kunna ta sig fram.
Hjälpsamma grannar och vänner är underbara att ha.
Men det självklara hade varit att alla de – som har som sitt avlönade arbete att hjälpa Nicole – hade skött sina uppdrag och gjort vad de borde, för länge sedan.