”Smitta lagom” borde vara Sveriges slogan
Varje internationellt trauma har sin nyvokabulär och coronakrisen är inget undantag. Social distansering, flockimmunitet och etisk stress var begrepp som de flesta fram till alldeles nyss inte hade någon som helst relation till, men som nu flyger runt i dialoger och meddelandetrådar med en oblyg självklarhet.
Orden ska inte underskattas i de här lägena. Nästan alla kris- och krigssituationer har några bevingade sentenser, ofta uttalade av ledande politiker, för att ta oss igenom vardagen och mana till nationell enighet.
Och här har vi ett så kallat pedagogiskt problem i Sverige.
I en tid av internationella hashtags av typen #stayathome och #stopthespreadofcorona har ju regeringens mer moderata approach till viruset lite svårt att hitta en slogan som låter klatschig. ”Häng inte i baren” är för all del en matnyttig uppmaning till målgruppen, men den appellerar maximalt till fem procent av allmänheten.
Statsepidemiolog Anders Tegnells lågmälda påbud – kan vi förresten enas om att bara kalla honom ”statsis” tills vidare – är ett välkommet inslag i det offentliga samtalet. Efter flera år av politiska övertoner är det skönt att vila öronen i utpräglad myndighetssvenska. Problemet är att svenska epidemiologer har visat sig vara undermåliga leverantörer av oneliners.
”Fundera på om din inplanerade resa i påsk verkligen är nödvändig” är inget nytt ”Finlands sak är vår” hur mycket man än vill.
Det tog ett tag att förstå det bakomliggande psykologiska resonemanget i den svenska hanteringen av coronavirusets spridning. Först kändes det som att man måste vara kremlolog för att bena ut exakt vad Folkhälsomyndigheten vill att vi ska göra i varje läge. Men så bjöd Tegnell på en liten lucka i Aktuellt i tisdags när frågan kom upp.
– Målet är ju inte att ta bort varje smittotillfälle, sa Tegnell.
Och där ligger förstås den stora utmaningen med Sveriges vägval. Att sprida smittan i hanterbar takt, för att klara belastningen på sjukvården och vänta ut immunitet eller ett vaccin, eller både och. Modellen bygger på att det stora flertalet tvättar händerna och håller avståndet, men också att några skarvar lite.
Det är en taktik som skiljer sig från många andra länders, men Sverige har också fått en längre startsträcka än exempelvis de stora smittohärdarna på kontinenten.
Jag har daglig kontakt med vänner i de drabbade länderna i södra Europa som sitter inlåsta i sina lägenheter och riskerar dryga böter om de springer ut för att köpa mjölk utan att först ha fyllt i ett formulär där de förklarar sitt exakta ärende.
Den samhälleliga effekten av den svenska modellen går förmodligen inte att överskatta på sikt. Att vädja till medborgarnas solidaritet i stället för att placera ut militär i varje gathörn är en enorm exercis i förtroende och tillit. Det är ett fantastiskt styrkebevis om det fungerar. Låt oss be för att det gör det.
Låt mig också väcka en, i sammanhanget förstås underordnad, fråga som redan börjar göra sig påmind på sociala medier, där vissa tydligen bestämt sig för att ta ut den här segern i förskott. Vi kan inte blunda för de mindre charmiga och oundvikliga följderna av en lyckad virushantering: Den svenska självgodheten kommer att grassera i många år framöver om vi får bukt med coronakrisen enbart med hjälp av laganda och sunt förnuft. Det är ett pris vi får vara beredda att betala.
Slagorden så. Det måste ju finnas uppmaningar som sammanfattar också den kompromissorienterade svenska modellen och gjuter mod i medborgarna.
Håll avståndet.
Isolera de äldre.
Smitta lagom.