Elbolagen vill åla sig ur avtalen - det kan de glömma
Uppgifterna om att elbolagen undersöker möjligheten att riva upp sina kunders bundna elavtal andas desperation. Den beska sanningen är att de har sig själva att skylla.
“Force majeure” betyder översatt från franskan ungefär “överlägsen makt”. Det är en juridisk term för extrema och oförutsägbara händelser som gör det svårt att uppfylla ett avtal.
Krig är en typisk force majeure-situation. Om kärnvapen ödelägger ett helt land blir hemförsäkringen ett ganska futtigt dokument. Men även naturkatastrofer, strejker eller statliga interventioner kan klassificeras som force majeure under vissa omständigheter.
En klausul om force majeure skrivs in i många avtal, inte minst när försäkringsbolag är inblandade. Det ger bolagen rätt att under vissa omständigheter inte betala ut ersättning.
Nu undersöker flera elbolag enligt Sveriges Radios Ekot om de kan ogiltigförklara kundernas bundna elavtal med hänvisning till att Rysslands invasion av Ukraina är att betrakta som ett force majeure-läge.
Det är lätt att inse varför de vill det. Företagen har sålt el på flera år långa kontrakt till ett fast pris som är en bråkdel av nuvarande marknadspriser.
Att situationen på elmarknaden är dramatisk är det ingen tvekan om. Men kraftiga prisrörelser är samtidigt en del av marknadsekonomin.
Problemet för elbolagen uppstår först om de sålt el till fasta priser men inte samtidigt försäkrat sig om att kunna köpa in el till en viss kostnad.
Det innebär en slags spekulation, som kan vara lönsam om dagspriset på el är lägre än i de långa kontrakten. Nu har det blivit tvärtom och det med råge.
Om elbolagen missat att säkra sina egna inköp handlar det om dåligt affärsmannaskap. Tråkigt förstås, men knappast en ursäkt för att slingra sig ur ett kontrakt.
Om elbolagen skulle lyckas med att stämpla marknadsrörelserna på el som en force majeure skulle det kunna få oanade konsekvenser. Några som nog skulle vara sugna på att mata dokumentförstöraren med en bunt avtal är bankerna som har en inte obetydlig andel kunder som sitter med bundna bolån till en ränta som är långt under de marknadsräntor som gäller nu.
Skillnaden är att det ingår i bankernas kärnverksamhet att hantera sådana risker, så sannolikheten att de skulle börja vifta med force majeure-kortet är låg för att inte tala om hur liten chansen är att det skulle accepteras.
Om elbolagen skulle slippa undan sina åtaganden öppnar det dörren för livsmedelsproducenter, transportbolag, byggföretag, gymföretag, ja listan kan göras lång. Tusentals företagare nappar säkert på möjligheten att häva avtal som blivit dyra. Det skulle bli ganska rörigt minst sagt.
Det finns ingen färdig manual för vad som ska klassas som force majeure utan det är ytterst en tolkningsfråga. Inte sällan slutar det i domstol.
Elbolagen måste då kunna visa att det var helt omöjligt för dem att förutse att elpriserna kunde stiga mer än de tänkt sig. Det blir svårt.
Ett viktigt inslag i marknadsekonomi är att de som gör felbedömningar också bär kostnaderna för dessa. Som många säkert minns blev det inte riktigt så för bankerna efter finanskrisen, där skattebetalare världen över fick betala.
Men det har också solkat ned denna bransch renommé för lång tid framöver.
Något som elbolagen bör fundera noga på innan de försöker vältra över sina misstag på kunderna.