Jag vill försvara alla sär skrivare

Hatmejlen rasslar in. För att sammanfatta min inkorg är jag en svenskfientlig guling som rundslickar chefredaktörens svanskota på daglig basis.

Breven kan läsas som en blandning av runskrift, rövarspråk och efter-en-dunk-hembränt-svenska. Särskrivningarna haglar till den grad att jag skrattar så jag stundtals glömmer bort att inmundiga min, av PK-läkare, ordinerade dos av redaktörsbooty.

Så lyssnar jag på författaren Jenny Jägerfelds ”Tankar för dagen” i P1.

”Inga andra språkliga misstag orsak­ar så mycket indignerad ilska och så överlägsna skratt som det faktum att en del människor skriver isär två eller flera ord som egentligen ska skrivas ihop”, säger hon.

Då slutar jag att flina. Inte för att jag på nolltid har svängt och kramar särskrivningar lika ömt som trollen menar att jag vurmar för invandring. Utan för att jag är en mobbare. Ett as som bedriver klassförakt i världsklass.

Jag är inte ensam. På Facebook samlas tiotusentals språkfascister i olika grupper och raljerar över personer som inte vet skillnad på en skumtomte och en skum tomte.

Språk är makt. Alla som inte har det trycks ner, förtvinar och glöms bort. Den senaste rapporten från den världsomfattande Pisa-studien visar att svenska 15-åringars läs- och skrivförmåga har försämrats näst mest av alla länder som deltog.

Samtidigt har läs- och skrivförmåg­an aldrig betytt så mycket som nu. När allting digitaliseras är den ett måste för att klara sig. Inte bara för att söka jobb och hålla sig ajour med myndigheterna, vilket är nog så viktigt. Utan också för att socialisera, att ha ett liv.

Om folk skrattar åt din kropp tillräckligt många gånger, då slutar du att gå ut. Om folk säger att du är sämst på fotboll, då slutar du att spela. Och om folk hånar ditt språk, ja då slutar du antagligen att skriva.

Vi kan inte ringa utbildningsminister Jan Björklund och be honom och hans föregångare att göra allting ogjort. Däremot kan vi visa varandra respekt. Och kanske till och med vända blicken mot Danmark. Där har ett hundratal asfaltsarbetare fått utbildning i grundläggande läsning, skrivning och räkning.

Många kunde inte ens stava till ”asfalt”, rapporterar Sydsvenskan. Nu är det annorlunda. Företagen gillar arbetarnas nya kompetenser. Det kan betyda fast anställning i stället för säsongsarbete. Och en del har börjat läsa sagor för sina barn.

Ursäkta moralkakan. Min inkorg får gärna koka av hat och jag vill fortfarande bekämpa språk­liga grodor, men inte de personer som begår dem.

Förlåt.

Nu ska jag borsta tänderna.

Walk over 1

I kväll har ”Allsång på Skansen” säsongspremiär i SVT 1 med gäster som Carola, Gyllene Tider och Zara Larsson. TV 4 hissar vit flagg och sänder dokumentären ”Staden som fick Tourettes”…

Walk over 2

… och TV 6 fyller sin primetime med två avsnitt av ”Simpsons” som om ingenting hade hänt.

Följ ämnen i artikeln