Varför blir barnen offer för brutaliseringen?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-01

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varje dag är det numera en plåga att läsa DN:s förstasida. Ena dagen är en 39-årig man dömd för sexuella övergrepp på flyktingbarn. Mannen har tidigare arbetat på en flyktingförläggning i Göteborg. Den dömde mannen medger att han förgripit sig på minderåriga pojkar och därtill agerat kopplare och kört barnen till olika adresser där de träffat män och fått betalt, pengar som den dömde mannen själv tagit huvudparten av.

Man får frysningar efter ryggraden när man måste förstå att det inte är ur någon film utan händer i verkligheten. Och att myndigheterna på tok för sent insett vad det handlade om. Någon av de inblandade var som det heter en profil i stan. Han hade en liten bostadsrätt där han umgicks med elvaåriga pojkar. Han togs på bar gärning. I lägenheten satt en liten pojke i soffan och åt chips och godis. Pedofilen undanhöll fakta som att det fanns flera förmedlare och kunder och många barn inblandade.

Barnprostitution i Sverige är inte helt nytt. Redan för tjugo år sedan kunde man häkta vuxna män som utnyttjade barn. Men just i den tid som nu är har de mest utsatta och hjälplösa, nämligen flyktingbarnen, blivit speciellt utvalda. Det är oerhört upprörande att det bland den svenska personalen i vissa fall kan finnas män som medverkar i den här trafiken.

Andra dagen en tidningsrubrik som berättar om hur vanligt det är att barn känner sig kränkta av sina lärare. Elever upplever oftare att de mobbas av de vuxna i skolan än av sina kamrater. Stina berättar att hon kom till en ny klass i åttan och redan vid sin första mattelektion blev hånad av läraren för att hon inte kände till mattelektionens rutiner. Utfrysningen och mobbningen fortsatte och till slut vågade inte Stina gå till dessa lektioner. Hennes föräldrar har försökt att få en ursäkt från både läraren och skolan men utan resultat.

"Om det varit några elever som mobbat mig hade det säkert hänt något", tror Stina. Men läraren får opåtalat fortsätta med sina kränkningar. Skolverket vet att det är betydligt fler elever som känner sig förföljda av en lärare än av sina klasskamrater.

Det för mig åter till 40-talet då min fransklärare hånade och trakasserade mig och skrämde mig så att jag började stamma. Och geografiläraren tog gärna en eller annan pojke in i kartrummet och vi hörde hur han slog med pekpinnen och elevens kvävda skrik.

Nästa dag rycker man till vid informationen att man börjat skriva ut antidepressiv medicin till tonåringar, redan i 13-årsåldern, och att det är i tonårsgruppen som användandet femfaldigats. Man har förskrivit sådan medicin för allt från handsvett till premenstruella besvär. Man får för sig att man läser någon science fiction. För tonårstiden är ju i sig den tid då alla sorts känslor ska få finnas och också ta sina konkreta uttryck. Gråta hejdlöst. Slå i dörrar. Vara tjurig. Elak. Ledsen. Ledsen för ingenting. Gode Gud, tonårstiden är ju den tid då man verkligen ska ha alla motstridiga känslor. Jag ser det som ett övergrepp att få för sig att medicinera bort dem.

Branschen talar om att depression är en folksjukdom men tonåringens häftiga humörkast ingår i vuxenblivandet. Det är ingen sjukdom. Det tillhör ungdomstidens karta.

Däremot är det inte normalt att fredagsfirandet slutar med våldtäkt och mordförsök. Men en sen höstnatt våldtogs och misshandlades en 13-årig flicka av några berusade tonårspojkar i Ystadstrakten. Hon misshandlades med en skruvmejsel som en av förövarna högg och högg i hennes bröst. Rättsläkare räknade till 13 sår. Ett par av dem hade punkterat vänster lungsäck. Pojken som gjorde det var 17 år. Vid rättegången satt hans flickvän med. Hon förstod ingenting. Som nykter var han ju världens snällaste.

En vecka senare läser vi om treåringen som blev sparkad till döds av en vuxen man. Förövaren fick drygt tre års fängelse. En folkstorm blåste upp. Att sparka ihjäl ett barn är mord och ingenting annat. Men ett skattebrott ger högre påföljd.

Vad är det som pågår? Varför är det så ofta barn som blir offren? Någon borde göra en seriös studie i brutaliseringen som pågår. Vad är det som ligger bakom?

Kerstin Thorvall

Följ ämnen i artikeln