Det brusar alltid runt den svenska landslagsbubblan
Sverige slog Italien över två matcher och avancerade, mot alla odds, till Fotbolls-VM. Det var en mäktig kämpainsats. En sådan som går till de berömda historieböckerna. Det var hårt jobb, slit och svensk struktur. Det var Volvo, Ikea, hela grejen. En hel nation bet på sina naglar och höll andan i nittio minuter. Nej, förresten, inte i nittio minuter, det var en tredagarsbubbla som omslöt hela landet. Allt annat fick vänta. Precis som det kan vara när en grupp sluter upp kring ett gemensamt, svårt mål. Det är magiskt.
Morgonen efter bragden mötte förbundskaptenen Janne Andersson den svenska pressen och fick svara på frågor om matchen och hur det som ingen trodde var möjligt blev möjligt. Varför sågs han ensam städa i omklädningsrummet efter firandet, frågade en journalist. Jo, man gör rätt för sig. Ordning och reda. Ikea. Volvo. Föregå med gott exempel. Det är grunden. Det kan verka larvigt men det är princip. Hårt jobb, slit och svensk struktur. Det handlar om minutiös förberedelse där varje distraherande moment avlägsnas eller utestängs. Det handlar om att skapa och bibehålla en bubbla.
Damlandslagets bojkott av Fotbollsgalan kom på tal. Bojkotten är en markering mot att Fotbollsförbundet efter ett års förhandling fortfarande inte gett damerna ett skäligt avtal. Lagkapten Caroline Seger har uttalat att de vill bli respekterade för sitt arbete. Rimligt tänker jag. Janne och Fotbollsförbundet däremot ville inte prata om ämnet för att ”när man är inne i sin bubbla vill man undvika all form av brus, oavsett vad det är för något”. Här är bubblan igen. Den magiska. Den som stänger ute ALLT annat, oavsett vad det är, och som det är så skönt att befinna sig i.
Men hur stor är bubblan egentligen? Hur många får plats däri? Över hur lång tid sträcker den sig? Går den ihop med att göra rätt för sig? Frågorna hopas.
Jag älskar att befinna mig i min bubbla på matchdag. Jag är ju handbollsproffs i världens bästa liga så om det är den bubblan han menar förstår jag, då är jag expert. Men jag blir tveksam när han vidare inte vill kommentera ämnet eftersom han inte har tillräcklig insyn i frågan.
Janne har haft 55 år på sig att sätta sig in i frågan och ta ställning. Det är en lång och stor bubbla.
Det är en magisk, kollektiv bubbla som förvandlar frågan till någon annans, minoritetens. Vi har sett det förut. För hur bekvämt är det inte att bara referera till att Man inte har insyn eller är insatt? Och så går livet vidare, ALLT annat förblir utanför bubblan och man behöver inte ta ställning. Väldigt bekvämt tänker jag. Man lyssnar inte nu, för det är dålig tajming, men man har alltså inte lyssnat förut heller.
Landslagschefen Lasse Richt var upprörd över tjejernas olägliga protestaktion. Den riskerade ju att spräcka herrarnas bubbla. ”Jag var upprörd, jag tycker fortfarande det var respektlöst, det kommer jag fortsätta tycka”, sa han.
Allt gick bra. Sverige slog Italien. Ingen bubbla sprack. Men nu måste den riktiga bubblan spricka. För vems ansvar är det att se till att strukturellt förtryck ges sämsta möjliga förutsättning? Är det de drabbade kvinnornas? Nej. Hierarkier cementeras av löner, villkor och förutsättningar. Och av att män inte är tillräckligt insatta.
Om männen inte har stått upp för att förändra detta, som är helt avgörande, om man inte har lyssnat tillräckligt noga och aktivt tagit ställning, då har man fan ingen rätt att avfärda en protestaktion som respektlös. Och framförallt inte att dogmatiskt ”fortsätta tycka så” oavsett. Respektlöst är att Fotbollsförbundet inte ger män och kvinnor samma möjligheter att spela för sitt land. Respektlöst är att inte visa solidaritet. Tragiskt är att detta absolut inte börjar och slutar med Janne och Lasse. Det börjar och slutar med ALLA som inte tar ställning.
De danska och norska fotbollsherrarna tog ställning. Kvinnor får inte ha sämre villkor än oss för att de är kvinnor, sa en spelare som krävde att damerna skulle ges samma villkor. Var han insatt i frågan? Jag vet inte. Jag tror inte det. Jag bryr mig inte. Det viktiga är att de visade att frågan angår dom.
Exempel på andra uttalanden från toppar i Svenska Fotbollsförbundet:
Håkan Sjöstrand, generalsekreterare: ”Man behöver inte spela för landslaget om man inte vill”.
Karl-Erik Nilsson, ordförande: ”Hoppas och tror att bojkotten är ett missförstånd”.
För övrigt:
De danska landslagsherrarna spräckte bubblan och tog ställning för sina kvinnliga kollegor – men gick ändå till VM.