Nötter till damerna och närsynt porr till herrarna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Innan vi går in i denna ljuva sommartid helt och hållet. Det är bara några saker som jag vill kolla av. Ta till exempel det här med hotell.

Ju bättre hotell desto mer lull-lull. Jag gillar lull-lull. Å andra sidan. Vem gör inte det? När dörren är stängd behöver man inte låtsas som om man är inrikesflygblasé eller hotellblasé eller vuxen. Då kan man längdskidshasa runt i tofflor och en morgonrock i storlek XXL – bara för att?… äta sig ökentorr i munnen på tyska erdnusser i minibaren – bara för att?… prova att göra pressveck på jeansen i pressvecksapparaten – bara för att?… blippa sig igenom alla kanalerna – bara för att?…

Och det är då man påminns. Servicen bland all annan service. Den sjävklara. Småflaskor med schampo. En bibel i garderoben. Ismaskin i korridoren. Och ”lick my honeydick” i tv:n. (Vilket kommer att vara namnet på mitt rockband om jag någon gång bildar ett. Så kan ni försöka ladda ner de låtarna på nätet sen. ”Lick my honeydick” med första singeln ”Horny policeman playing his nipples”. Någonting ditåt. Jag ser obegränsade möjligheter här.)

Hur som helst. Jag är inte pryd. Jag är vad man skulle kunna säga helfascinerad varenda gång. Sitter uppflugen på sängen i för stora tofflor i en för stor badrock och äter saker bara för att de finns och tittar på närsynta fotografer som går så nära när de filmar folk att man inte ser något över huvud taget.

Vad är det? Vad är det? Jaså. Jaha.

Det är inget finlir det här. Könsorgan tornar upp sig i rutan som sjöodjuret i Loch Ness. Vajar framför immiga kameralinser med taskig ljussättning och Dogmaskak utan konstnärlig ledare. Någon har bestämt att det skall vara så. Porr på hotell. Och nu snackar vi inte om de sjabbiga hotellen. Inte om ställen där man hittar könshår i madrassen och där man drar upp rullgardinen på 14:e våningen för att stirra in i ett igenmurat fönster och en tegelvägg. Nu snackar vi Scandic och Hilton och Elite. Bra ställen. Hästens sängar och toalettpapper med servettvikta kanter när man kommer in och ”Welcome mrs Sundström” på tv:n.

Jag ringer receptionen. Ringer ett par receptioner till efter det, för skojs skull. ”God middag. Jag heter Lena. Visar ni porr på hotellet?”

Det är uttalat som en helt normal basutbudsfråga. Men att fråga om porr på rummet är inte som att fråga om minibar eller ismaskin. Den första receptionisten vill veta var jag ringer ifrån och frågar om jag vill prata med den ansvariga på hotellet. En annan säger att jag ”vet väl att jag kan låsa porrfunktionen på tv:n så att den inte går att komma åt?” Vilket jag ser som en indikation på att Hilton och Scandic och Elite inte tillhandahåller ”My horny black neighbour” för att jag skall kunna få en avspänd stund på kvällen efter en lång, stressig arbetsdag. Det här är något annat. Det här är en manlig service. Nötter till damerna och porr till herrarna.

(Och jag antar att det är av samma anledning som porrkanalerna aldrig visar män som slickar upp varandra i brygga.) Att visa porr för heterosexuella män – det är bara den servicen som kommer med sybehörs-kittet och skoputssvampen och byxpressmaskinen. Som om vi alla har gått med på att det här är ett naturligt manligt behov. Fantasilös skavsårssex som ser likadan ut var man än kommer.

Och som jag sa tidigare. Jag kan unna mig lyxen att sitta här och vara distansfascinerad. Jag är kvinna. Det är inte jag som måste checka in på rum 714 ena natten och rum 427 andra natten bara för att upptäcka att den gamla sunkiga myten om mannen och den manliga sexualiteten förföljer mig vart jag än kommer.

Jag kan luta mig tillbaka mot fluffiga hotellkuddar och knapra in på det andra O:et på Tobleronen och klia mig i huvudet åt fantasilösheten och en märklig och förlegad service. Det är ett hotellnöje det med. Förklaringarna överlåter jag till någon annan.

Lena Sundström