Därför är det farligt att inskränka advokaters frihet på sociala medier
Advokatsamfundets nya regler för uppförande i sociala medier har väckt ilska och förvirring.
Det sista vår auktoritära tid behöver är advokater som inte vågar ta ställning.
”För att inte riskera en anmälan till disciplinnämnden avstår jag numera från att kommentera domar på Twitter eller göra rättspolitiska uttalanden”.
Så skrev Bengt Ivarsson, tidigare ordförande i Advokatsamfundet och fram tills nyligen flitig kriminalpolitisk debattör, i en diskussion i socialt media i går.
För att förstå anledningen till försiktigheten behöver vi rekapitulera en händelseutveckling som inleddes med att åklagare Lisa dos Santos i en debattartikel i Aftonbladet i slutet på oktober kritiserade försvarsadvokater som hon ansåg styrdes av gangsterromantik i sin marknadsföring, inte minst på sociala medier.
Debattartikeln innehöll en del slarviga generaliseringar och onödiga populistiska rallarsvingar, men var i allt väsentligt ett relevant inlägg.
En del brottmålsadvokater bjuder i dag ut sina tjänster till toner av ambulanssirener och skottlossning, ett beteende som i bästa fall avfärdas som genant och i sämsta och troligaste fall påverkar försvararbranschen negativt.
Mia Edwall Insulander, som nyligen efterträdde den stridbara och orädda Anne Ramberg som Advokatsamfundets generalsekreterare, svarade i ett blogginlägg att hon tar anklagelserna på allvar.
Detta hindrade inte 38 åklagare från att i en något förvirrad debattartikel säga sig vara ”oroade av det svaga gensvar som kommit från Advokatsamfundet”.
I början på december publicerade så generalsekreteraren ett "vägledande uttalande angående överväganden vid advokaters användning av sociala medier i marknadsföringssyfte".
Efter en del självklarheter om att marknadsföringslagen är till för att följas och vikten av sakligt och korrekt uppförande avslutas skrivelsen med ett par, diplomatiskt uttryckt, otydliga formuleringar.
Smaka bara på detta:
Hänsyn måste "tas till hur ett meddelande i sociala medier kan uppfattas av klient, motpart, brottsoffer eller annan involverad part, liksom av domstolar och allmänheten".
Syftar skrivningen på marknadsföring? Då bör det inte vara några problem. Men att så är fallet framgår inte.
Om påbudet tolkas i en vidare bemärkelse blir det hart när omöjligt för advokater att över huvud taget hysa en åsikt i sociala medier. Det går nämligen knappt att öppna munnen utan att någon tar anstöt.
"Om man skriver om en synål så är det alltid någon enögd jävel som känner sig träffad", som Fritiof Nilsson Piraten uttryckte saken.
Otydligheten har skapat osäkerhet bland advokater. En osäkerhet som har förstärkts av ett par svårbegripliga avgöranden i Advokatsamfundets disciplinnämnd.
Två advokater har drabbats av disciplinära påföljder efter att ha uttryckt sig i sociala medier: den ena efter att ha skrivit någonting så förgripligt som att hon saknar sina barn, den andra för att skandalöst nog ha hurrat över att en klient blivit frikänd.
Den försiktighet som har börjat sprida sig i försvararbranschen ska ses i ljuset av att vi lever i en auktoritär tid där politiker tävlar i utspel om inskränkningar i frihet utan att mötas av nämnvärda protester.
Ta bara den grumliga tanken om att polisen ska få göra husrannsakan även hos personer som inte är misstänkta för brott som inrikesminister Mikael Damberg presenterade härom dagen.
Det är en ordning som känns igen från diktaturers förföljelse av oliktänkande. I Sverige finns ett skydd mot att staten ska få sparka in dörrar och leta igenom våra hem i grundlagen och i Europakonventionen om de mänskiga rättigheterna.
För inte särskilt länge sedan hade ett förslag av detta slag lett till ramaskri, ursinniga protester på ledarsidor och evighetsdebatter i tv.
I december 2019 möts utspelet av förströdda applåder, en och annan tumme upp och en halvtrött harang från oppositionen om att polisen borde få ännu större befogenheter.
Advokater och dess samfund har traditionellt varit en viktig motkraft till politiska dumheter av detta slag och en tydlig röst i den kriminalpolitiska debatten.
Det vore djupt olyckligt om denna röst tystnade. Advokatsamfundet behöver förtydliga sig. Vad betyder de nya reglerna?