Jag var övertygad om att jag dött och kommit till helvetet
Julen är här och så också julvädret.
För de flesta för det tankarna till snö och minusgrader men eftersom jag bor i Skåne syftar jag på runt två plusgrader, stormvindar och regn snett nerifrån. I går var det så vidrigt på min promenad med lillen till förskolan att jag halvvägs var helt övertygad om att jag dött och kommit till helvetet.
Först var jag lite förbryllad över varför jag hamnat i helvetet men så kom jag på sådant jag sagt och gjort. Bland annat drog jag mig till minnes att jag under det gångna året förvärrat konflikten i Mellanöstern och då blev det med ens fullt logiskt.
Hur som helst så fick jag plötsligt ett sms från Apple Store om att de inte kunde hitta felet på min dator som jag lämnat in och därför inte heller tänkte ge mig pengarna tillbaka. På grund av sin policy att aldrig göra så. Det gjorde mig på gott humör för då var jag vid liv trots allt eftersom jag är helt övertygad om att så här hemskt kan inte ens helvetet vara.
Väl på förskolan lämnades lillen av på gott humör, för nu har han acklimatiserat sig och blivit en god svensk medborgare som lärt sig uppskatta rutiner och obligatoriska dans- och sångstunder. En av fröknarna hälsade dock att han inte är en utemänniska. Tydligen gnäller han när han tvingas ut på gården. Svagt av honom, förstås, men till hans försvar så är inte ens utemänniskor ute i regn och storm. Kan inte komma på några andra är förskolebarn som är ute under sådana förutsättningar.
Inte ens Göran Kropp hade gett sig ut i sådant väder. För farligt hade han sagt.
Men förskoleungar däremot. De ska bara ut.
Detta trots att de faktiskt är de enda som kan drunkna i en pöl. Man hör aldrig om det – men det tystas väl ner.
Sedan gick jag ut på stan för att köpa julklappar. Kom inte på något bra. Det får bli sprit som vanligt. Längtar så tills barnen fyllt 18 så att man kan ge även dem en flaska. Jag satte mig på ett café, eller en bar, beroende på hur ärlig man vill vara, för att tänka lite kort på handläggaren på socialtjänsten som i två år varit hög på svamp under arbetstid.
Tydligen har ingen märkt något och inga klagomål har inkommit. Inte heller har man kunnat hitta att hen har gjort några som helst misstag eller felaktigheter. Ändå har hen blivit Lex Sarah-anmäld och sagt upp sig. Hur i hela friden har det då upptäckts, om ingen har märkt något? Och om allt skötts prickfritt, vad är då problemet?
Det är kanske julstämningen i mig som talar nu men är det några jag unnar att vara bänga på arbetet så är det de på socialtjänsten. Dessutom, tänk att hallucinera samtidigt som du har med misshandlade kvinnor och barn att göra utan att balla ur, och tvärtom göra en helt fläckfri insats. Då ska man inte bli Lex Sarah-anmäld – då ska man ha medalj.
Kom ihåg att jag har väldigt mycket julstämning i mig.
Ett till sms inkommer. Det är Apple Store. De kan kanske fixa datorn, trots allt, om jag bara har tillgång till lösenordet på mitt Apple-ID. Det har jag inte.
Ytterligare ett sms. Från förskolan. Lillen är magsjuk och har smetat bajs på väggarna. Pluralis alltså. Jag förstår att de önskar att han var mer av en utemänniska. Får ont i magen. Kanske på grund av allt som pågår, eller så är även jag nu magsjuk.
På väg till förskolan går jag förbi en pöl med en mössa och en liten vante i. Det där kommer det ju talas tyst om.
God Jul!