Gåtfullt varför åklagaren drev målet vidare

Att Esa Teittinen, som suttit i fängelse över åtta år för mord, omedelbart släpps överraskar inte.

Egendomligt är däremot att åklagaren över huvud taget valde att försöka få honom fälld än en gång.

"Hovrätten förordnar att vidare verkställighet av den påföljd som Esa Teittinen dömts till genom Svea hovrätts dom den 21 oktober 2010 i mål B 6903-10 inte får äga rum".

Även på detta vis kan ett justitiemord formuleras: 32 ord som tillsammans bildar en mening som innebär att det skrivs ännu ett kapitel i en bok som börjar bli besvärande tjock, berättelsen om felaktiga svenska morddomar.

Rättegången avslutades i går och klockan elva i dag meddelades beslutet.
Det är svårt, oerhört svårt, för en person dömd för mord att få resning. För det mesta krävs att nya omständigheter kommit fram, omständigheter av sådan vikt att de sannolikt hade lett till att personen friats om de varit kända vid den ursprungliga rättegången.

Så redan Högsta domstolens beslut i mars i år att ge Teittinen, dömd till 15 års fängelse för mord på en gammal vän, en ny chans var en tydlig vink om en kommande friande dom.

Att riksåklagaren delade de högsta juristernas slutsats var inte till nackdel för mannen.

Bevisen var svaga. Huvudvittnet, en kvinna som befann sig i lägenheten då den gamle mannen avled i badkaret, har ändrat sin berättelse fram och tillbaka och flera rättsläkare har ifrågasatt om det över huvud taget handlar om mord.

En bräcklighet som ska ses i ljuset av att bevisningen inte ens från början övertygade alla: Två av fem domare, däribland rättens ordförande, ville fria Teittinen då det begav sig.

En åklagare får inte väcka åtal om han eller hon inte förväntar sig fällande dom och varför kammaråklagare Ida Arnell valde att driva ärendet vidare är gåtfullt. Någon ny bevisning att tala om har hon inte lyckats skaka fram.

Domen meddelas den 7 september. Först då kommer vi kunna ta del av rättens resonemang och hur bevisen har värderats.

Men att portarna till Kronobergshäktet i dag öppnades för att släppa ut Teittinen innebär med all sannolikhet att han kommer att frias.
En människa ges tillbaka sin frihet, med allt av vad det innebär, och en ny process tar vid. Esa Teittinen kommer att få åtskilliga miljoner i skadestånd från staten för åren som har stulits av honom.

Rättstaten gjorde fel, men rättstaten rehabiliterar sig självt genom att medge fel och i den mån det går kompensera den drabbade.

Kvar dröjer samma olustiga fråga som uppstod då Kaj Linna i fjol tvingades igenom ännu en rättegång innan han föga överraskande friades:

Varför framhärdar staten, när sannolikheten för fällande dom är så låg?

Följ ämnen i artikeln