Du gråter för att det gör ont på insidan
”Ni är såna gråterskor”, sa han.
Och fel hade han inte.
Vi gråter
och gråter
och gråter
Vad är en kvinna som inte gråter?
En man.
”Gråterskor”, kallade han oss.
Och fel hade han ju inte.
Herregud vad vi gråter.
Om en kvinna samlar sina tårar under ett år och förvarar i en flaska och en man sedan tappar flaskan på varje tår han fäller livet ut så kommer flaskan aldrig bli tom.
Min yngsta dotter tog studenten i torsdags och när alla hade gått hem borstade jag tänderna, såg genom spegeln och tänkte långögt på vilket råd jag skulle ge till mitt nittonåriga jag.
Mitt råd skulle vara att inte bli fyrtiofyra och försöka komma ihåg vad man hade behövt höra för tjugofem år sedan. Spara i lågriskfonder?
När du är nitton år så skaver människokostymen, den kliar och stör och du vet att du ska vara någon annanstans men du vet inte var eller hur du kommer dit och vem ska du ens ta med dig?
När du är nitton ska du ömsa skinn, mogna i hjärnan och bryta upp med det trygga och så står de där och säger ”Ha kul!”
Tack för tips.
Ha kul, om det går.
Och bli inte en kvinna som gråter.
Eller gråt så mycket du vill men inbilla dig inte att du gråter för att det är vackert att ditt barn slutar femman.
Du gråter för andra saker. Du gråter för allt annat än att det är fint.
Du gråter för att det gör ont på insidan och vad männen gör när kvinnorna väter skolgårdens asfalt vet inte jag.
Jag hade överlämningssamtal tillsammans med mitt yngsta barns förskollärare eftersom barnet ska börja förskoleklass i höst. När vi nästan är klara frågar pedagogen om det är något annat jag har tänkt på.
Då öppnar jag munnen för att säga att jag är så tacksam för de här åren men mina stämband sjuder och brusar. Jag börjar gråta och jag kan inte gömma mig. Det är hon och jag, mittemot varandra, i ett litet rum.
Stackars henne, jag är ett arbetsmiljöproblem som bara fortsätter.
Det går över, jag sträcker ut mina armar och sopar in all min privata smärta som jag hällt ut på bordet mellan oss.
Jag gråter för att jag är en kvinna som är ett kärl som samlar på lidande och när det brister så kommer sådant som jag sparat på i flera år. En godisautomat där alla bollar är fyllda av förtvivlan.
På kvällen berättar jag för Joachim att det är hans smala lycka att han hade ett möte och inte kunde vara med vid överlämningen. Alltid lipsillens plus one är han.
Då säger han:
”Ja, det är ju sista barnet någonsin som vi har på förskolan.”
Det tänkte jag inte ens på.
Våra förskolesnorisar är slut.
Vi ska ömsa skinn. Klä oss i ny människokostym.
Våra småbarn är slut.
Det börjar rinna.