Att vara hbtq är att ha en godispåse full av kamp

Foto: PERNILLA WAHLMAN
Stockholm Pride 2019.

”Det är som att en inte existerar”.

Det var så hen sa det. Ögonen var glansiga, men blicken rak. Det var ett Sverige 2017 och att vara något annat än vad som ansågs vara normen skavde och osynliggjorde.

I samtal med hbtq+–personer hamnar beskrivningen ofta där.

Om att inte få existera. Inte synas. Om oförståelsen inför ett liv som kräver en helt annan kamp, enbart baserat på en läggning eller tillhörighet.

Det var ett Sverige 2017 och i ett Sverige 2019 skriver en ung person i mina DM:s på Instagram att det är lite som att bära två olika godispåsar genom livet. Hbtq+–personer bär en, alla andra en annan. Personen skriver:

”Vissa dagar är färgglada fiskar och ingen säger något, men andra dagar är som mörka lakritsbitar och det känns som att alla tittar snett och ingen förstår. Andra icke hbtq+-personer behöver förstå att deras godispåse och vår godispåse ser helt olika ut. Deras smak är accepterad, men inte vår.”.

 

I en småstad i Sverige finns en kille som bär mask när han ska träffa killar, för att inte bli identifierad av rädsla för vad som ska hända då. Varje dejt, varje möte, sker bakom en tygmask som dras över huvudet. Längtan är för stark för att stå emot. Men rädslan är ändå den som vinner i slutändan. Det är så få, som kommit ut i den lilla idrottsstaden han växt upp i. Han har sett dem, de som vågat, hånas på uteställen och skolkorridorer. Hur ska han orka bära det?

 

På andra sidan Atlanten bor två unga människor som följt sin dröm, men som inte kan återvända till sina hemstäder i Sverige på grund av att familjerna hotat att döda dem. Tron de växt upp inom tillåter inte deras läggning och de har fått bygga nya hem, i ett annat land. Hemlängtan finns där, oftare än de vill erkänna. Men de väljer livet och chansen att leva det.

I Sverige finns det unga människor som står i långa vårdköer. Som baddar operationsärr och äter hormoner. Som kämpar mot dysfori, samhällsstrukturer och transfobi för att äntligen, äntligen få tillhöra sin rätta könsidentitet. Sverige var först i världen med en lagstiftning om rätten att göra könsbekräftande behandlingar, men vårt land är ändå kvar i en tanke om att det bara finns två kön. Det lämnar många utanför ett samhälle som byggs med hjälp av varenda en av oss.

I början på augusti stoltserade Prideparaden genom Stockholm och hbtq+-personer fick vara fria i en tid för synliggörande och förståelse för en kamp som – fortsätter.

Varje dag, varje vecka, tills det enda som finns kvar är gemenskap och frihet.

Färgglada fiskar, i en godispåse som är full.

Låt oss komma ihåg den kampen när den inte syns på gator och torg.


PODD: Från Stonewall Inn till
Stockholm Pride – hela historien

Med anledning av Stockholm Pride 2019 tillägnar Aftonbladet Daily ett helt avsnitt åt Pride-rörelsens historia.
   Det är i år 50 år sedan polisen stormade en HBTQ-bar i New York. Efter otaliga razzior hade gästerna fått nog: kravaller, som varade i dagar, bröt ut och Stonewallupproret var igång – startskottet för Pride-rörelsen.

Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify

Eller ⬇️ klicka på PLAY-knappen

avFrida Söderlund

ARTIKELN HANDLAR OM