Han struntade i om våldtäktsoffren dog
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hagamannen var ohyggligt brutal mot kvinnorna
När man i Umeå tingsrätts dom mot "Hagamannen" Niklas Lindgren läser rättens komprimerade version av den tilltalades gärningar, slås man av hur ohyggligt brutal Lindgren har varit mot sina offer.
Han har inte bara använt det våld som har krävts för att överfalla och tilltvinga sig sex med en okänd. Han har slagit sina offer i ansiktet, bitit, rivit, slitit och gått åt ett av sina offers ögon. Sist men inte minst har han tagit strupgrepp på dem alla, liktydiga med en avancerad lek med döden. I två fall var det en ren tillfällighet som räddade honom från att bli mördare.
Domen är väntad
Mot denna bakgrund är det föga överraskande att Umeå tingsrätt dömer Lindgren för mordförsök. Att rätten inte utmätte livstidsstraff, som åklagaren krävde, beror på att man inte dömer livstid för mordförsök om inte gärningsmannens uppsåt har varit att döda och ingenting annat, om endast en osannolik slump har lett till att den tillfogade skadan inte har blivit dödlig.
En människa som målmedvetet riktar ett vapen mot en annans hjärta och fyrar av men darrar till i skott- ögonblicket så att kulan inte träffar hjärtat kan få livstid för mordförsök. Riktigt så målmedveten var inte Niklas Lindgren.
Huruvida Niklas Lindgrens avsikt var att döda eller inte kan diskuteras.
"Jag ska döda dig"
Han lär ha yttrat ord som "jag ska döda dig" om man får tro ett av hans offer. Vad ett sådant uttalande står för hos en man som handlar i någon form av patologiskt raseri är svårt att veta säkert.
Därför tycker jag att Umeå tingsrätt gör en väl avvägd bedömning när den härleder mordförsöket till det obestridliga faktum som framkom i rätten, nämligen att Lindgren i två fall lämnade sina offer svårt medtagna i snön mitt i smällkalla december.
Lindgren struntade i om kvinnorna överlevde eller dog. I kombination med fem fall av grov våldtäkt - rätten frikände i ett fall - renderade detta i fjorton års fängelse, vilket är det strängaste efter livstid som kan dömas ut om jag har förstått rätt.
Han behöver vård
För de flesta människor står det "sjukdom" i eldskrift både över Lindgrens gärningar och över den själsliga kluvenhet han uppvisar. Varför döms inte en sådan människa till vård i stället för fängelse?
Att Niklas Lindgren behöver psykiatrisk vård torde vara ställt utom allt tvivel. Likväl kommer han inte att dömas till vård såsom dagens lagstiftning ser ut:
Rättspsykiatrikerna som undersökte Lindgren fann att denne inte led av någon sådan psykisk störning (läs: psykossjukdom som hade gjort honom oförmögen att orientera i verkligheten och förstå innebörden i vad han gjorde) som hade krävt att man dömde till vård i stället för fängelse.
Lindgren och hans ombud Leif Silbersky kommer säkert att överklaga tingsrättens dom till hovrätten. Hur än hovrätten annars dömer, vård dömer den säkert inte till.
Ansvar trots sjukdom
De flesta grova våldsbrott mot oskyldiga är "sjuka" och gärningsmännen är nog sällan att betrakta som hälsan själv. Det innebär emellertid inte att de kan frias från ansvar för sina handlingar.
Sverige har ett utomordentligt rörigt och godtyckligt system för utmätning av påföljd när människor i psykisk obalans begår brott. Att döma någon till vård är egentligen en alldeles ologisk åtgärd.
Endera kan en människa dömas för sina gärningar - och ska då dömas till fängelse där psykiatrisk vård vid behov ingår - eller också kan hon, i undantagsfall då hon är att betrakta som otillräknelig, inte dömas och då går hon fri men omhändertas av sjukvården på grund av svår psykisk sjukdom.
Domen mot Niklas Lindgren aktualiserar på nytt behovet av att reformera straffrätten och rättspsykiatrin.