Vi behöver visioner och jävlar anamma
En mamma berättar i tidningen att hon brutit kontakten med sin son för att han röstat på SD. Han var oresonabel trots att hon uppfostrat sina barn till att respektera alla människor.
Sorgligt är att en mor förskjuter sitt eget barn på grund av hans politiska åsikt och dessutom kontraproduktivt, för människor förändrar sig sällan av att bli utstötta eller påhoppade. Tvärtom, sådant brukar snarare radikalisera åt något håll. Att med respekt diskutera, granska och bemöta argument med fakta är mig veterligen ett mer effektivt sätt att få någon att byta ståndpunkt.
Och artiklar som demoniserar SD stärker ju bara deras omhuldande bild av sig själva som feltolkade och förföljda. SD var ju det enda parti som fångade upp vreden bland arbetar- och underklass över arbetslöshet, kris och att ingen inom etablissemanget och media lyssnar på dem.
En hel del av väljarna är inte ens främlingsfientliga utan bara rejält missnöjda så att demonisera dem lär inte leda någonstans.
Dilsa Demirbag-Sten skriver i Expressen klokt om gapet som uppstår mellan underklass och etablissemang vid kriser i samhället:
”Förtroendet för våra politiker sjunker, liksom för medierna som i vissa fall verkar befinna sig i skyttegravskrig med delar av befolkningen som i sin tur får sitt martyrskap bekräftat.”
Journalister uppfattas som en välbetald kår som sitter i sina elfenbenstorn på Söder eller Bromma, långt borta från vanliga människors verklighet, och ägnar sig åt att uppfostra folket att tänka rätt. En bild som journalisterna självklart inte vill kännas vid. Men det börjar kanske bli dags för lite ödmjukhet och självrannsakan? När diskrepansen mellan läsarnas och medias verklighet upplevs som stor kan det ju faktiskt vara ett tecken på att något inte är som det ska.
Likaså borde politikerna sluta förfasa sig över SD och i stället visa upp lite visioner och jävlar anamma.
Tänk om någon av dem kunde säga: ”Vet ni vad, nu struntar vi i det här med ursprung, bakgrund, kön, sexuell läggning och ålder utan fokuserar på vad var och en kan bidra med för att rycka upp det här landet ur arbetslöshet, moralpanik och självömkan. Kom igen, nu tar vi nya tag och bygger upp ett sjuhelvetes bra Sverige där det finns plats och jobb för alla.”
För det är ju framtidshopp det här landet behöver, inte ännu fler fördömanden, politiska maktspel, hat eller fördrivna söner som söker nya mål för sitt raseri.