Tack GW för allt du lär oss om bögar och rosé

Kristoffer Bergström

Du vet hur det är med killar som dricker rosé. De är veklingar och bögar.

Rött vin går an, vitt är okej, men mellanläget är suspekt. Kallar du dig hetero men beställer rosa bubbel hörs gnisslet från garderobsdörren.

Efter att ha pepprats med Vinguidens kampanj i en vecka drar jag slutsatsen att folk resonerar så. Med hashtaggen #mändrickerrose vill sajten vrida på rådande sanningar och återlansera rosévinet som en omnidryck, ett svalkande sommaralternativ för alla.

Reklamen frontas av en kortsnaggad man. Han kniper ihop ögonbrynen, bär skinnjacka och läderarmband, skägget är ansat i en tunn krans om munnen.

Han håller vinglaset upp och ner.

Han är blasé som en världsmästare, han skiter i om innehållet rinner ut, han stirrar stint och håller glaset upp och ner. Vad jag gör med mitt vinglas, pysen? Bekymra inte din lilla hjärna med den saken.

Att döma av annonsernas spridning finns pengar bakom projektet. Jag ser budskapen dagligen, klickar en gång och möts av tips på killvänliga roséer, däribland en pava med rekommendationen ”kraftfull, balanserad och inte för söt. Sinnebilden av en man anno 2019”. Kan beställas för 69 kronor.

Vad pågår? Vem är i behov av att avköna och avfjolla en dryck? Lyder inte fördomen att rosé dricks av stekare?

Lyckligen erbjuder sajten en fördjupning och det är nu den eventuella kopplingen mellan innehåll i glaset och sexuell läggning förs på tal. Skinnjackan ikläder sig rollen som reporter och intervjuar en kriminolog i färd att lansera en ny produkt.

”En och annan förvånas kanske över att Leif GW Persson släpper ett rosévin då vissa inte tycker det är helt accepterat för män att dricka rosé”, skriver han, till synes flinkare i hanteringen av tangentbord än av glas, och får ett slagkraftigt GW-svar:

– Det där med bögvarning och att man inte är en riktig karl om man dricker rosévin stämmer helt enkelt inte, det är helt galet. Man är tryggare i sin manlighet om man vågar bejaka sin mjuka sida och dricka rosé. Jag kan lova att du inte får några genusproblem när du dricker mitt vin.

GW har ju rätt. Glasvändaren har ju rätt. Att de tjänar pengar förtar inte nyttan i att de försöker vidga en patriarkal skitnorm. Men ändå. Vilka är de ”vissa” som åsyftas, de som inte vågat följa sina smaklökars önskan, de som styrks?

Jag tänker på manlighetens ack så tunna hinna, den som går sönder av minsta pick. Jag tänker på allt vi behöver försvara med flyktvägar och alibin, ursäkter för att inte verka fåfänga eller tjejiga. Jag tänker på movember och slutspelsskägg, på casual friday och på sminkmärket Warpaint som vill underlätta för män att köpa krämer medelst tatuerade modeller och svarta burkar. Hur vi gör oss oantastliga. Du undrar varför jag klätt mig såhär, varför jag experimenterat med ansiktshår, varför jag föredrar rosé – känner du inte till kampanjen?

Bögvarning. Inte för söt. Sin mjuka sida. Det är ord som bara behövs i en verklighet så öm, så öm.

Jag tänker på målgruppen för #mändrickerrose. I går visste jag inte att de killarna fanns, i dag bultar mitt hjärta av kärlek för dem.