Platsen i Israel där judar och palestinier lever i fred
Sällan har fredsrörelsen i Israel varit så marginaliserad. Så på tillbakagång.
Därför känns det uppfriskande att träffa en palestinier och en jude som lever och arbetar sida vid sida i samma by. Ett samhälle byggt på själva tanken att de två folken ska kunna leva i fred tillsammans.
I motsats till de flesta andra ser Roi och Noor till och med dagens våldsamma läge som en möjlighet.
Vi träffas på Södermalm där de bor under sitt korta besök i Stockholm för att ta emot en donation från Stiftelsen Folke Bernadottes minne. De hoppas kunna utnyttja sitt besök här för att väcka internationellt engagemang för att lösa Israel-Palestina konflikten.
Roi Silberberg, rektor för Fredsskolan beskriver dagens situation i området som ”en pågående katastrof, våldsam och hopplös”.
– Vi känner oss oerhört ensamma och övergivna, säger han.
För Noor Abu Ras som arbetar som universitetskoordinator är upplevelsen väldigt konkret. I hennes hemby Qalanswa har den israeliska staten rivit flera hus tillhörande palestinska familjer eftersom de byggt dem utan bygglov.
– Problemet är att det nästan inte utfärdas några bygglov alls för palestinier, säger hon bistert. Var ska folk bo?
Hon slår ut med händerna i en gest där ilska och förtvivlan blandas.
Landet befinner sig just nu i en våldsspiral som är den värsta på länge. Netanyahus nya högerextrema regering har gjort många högerextrema politiker rumsrena. De som tidigare kallades extremister sitter nu i regeringen. Ovanpå det pågår en strid om vilken makt Högsta domstolen ska ha.
Det har skapat starka slitningar inom den judiska befolkningen där människor demonstrerar både för och emot Netanyahu.
Rekordmånga döda
På den ockuperade Västbanken har det sedan årsskiftet dödats rekordmånga palestinier i israeliska arméräder på jakt efter ”palestinska terrorister”. Staden Huawara attackerades av hundratals judiska bosättare som brände ner bostäder och butiker. Men händelsen fungerade samtidigt som en senkommen väckarklocka.
– Till och med judar reagerade och jämförde den med pogromer i Östeuropa under andra världskriget, berättar Noor.
Roi fyller i:
– Det har blivit svårare att blunda för vad som händer. Nu ser alla det som vi tidigare bara såg själva. Det är svårt att ha en demokrati bara för de som är judar.
Mitt i detta våldsamma kaos försöker Roi och Noor presentera ett alternativ. I samhället Neve Shalom som ligger mitt emellan Jerusalem och Tel Aviv lever judar och palestinier sida vid sida utan att slå ihjäl varandra.
Det är en liten by med bara 120 familjer men många andra står på kö för att flytta dit och en utökning av antalet bostäder är på gång. Kravet är att hälften av de boende ska vara judar och hälften palestinier för att ingen ska kunna dominera.
Fredsskolan
Neve Shalom driver också institutet School for Peace som arbetar för att förbättra förståelsen och skapa forum för dialog mellan israeler och palestinier. Man håller kurser på Israels stora universitet för att sprida sin tanke om fredlig samexistens.
En tanke som särskilt i dag står i stark kontrast till den våldsamma verkligheten. Men Noor och Roi känner båda att något håller på att hända med medborgare i regionen.
– Jag möter många judar som ser att ockupationen även påverkar dem i deras dagliga liv, berättar Noor. De ser att det finns ett systemfel.
Roi ser det som att israeler och palestinier befinner sig vid ett vägskäl.
– Många vägar står öppna. Det är omöjligt att säga var vi står om fem eller tio år. Det kan gå åt alla olika håll.
Så lyser han upp och utbrister:
– Det kan till och med bli fred. På det sättet är det en mycket intressant tid att leva.
När jag påpekar att Neve Shalom funnits sedan slutet av 70-talet men att deras fredstanke under de snart 50 år som gått inte verkar ha vunnit terräng, snarare tvärtom, sitter de först tysta. Funderande.
– Vi har förberett oss på den frågan, säger Roi men han har egentligen inget bra svar på varför den israeliska fredsrörelsen befinner sig i en sådan utförsbacke.
Kallas förrädare
Noor tror att en bidragande orsak är att det internationella engagemanget i konflikten försvunnit.
– Europa bryr sig numera bara om Ukraina, klagar hon.
Men Noor fick förnyat hopp när EU på fredsdagen den 9 maj beslöt att avboka ett evenemang dit Israel var inbjudet. När Netanyahus regering beslöt att skicka säkerhetsministern och den ökänt högerextreme bosättaren Itamar Ben-Gvir ställde EU in hela tillställningen i protest mot att han skulle närvara.
Noor klagar över att många aktiva inom fredsrörelsen av andra anklagas för att vara ”förrädare” eller ”naiva”. Samtidigt framstår hennes egen vision om Israels framtid som väldigt världsfrånvänd med dagens verklighet i blickfånget.
– Jag vill ha en stat där judar och palestinier lever i fredlig samexistens och där alla palestinska flyktingar tillåts att återvända.
Det senare något som är närmast otänkbart oavsett om vänstern eller högern har makten i Israel.
Hoppet är det som ändå driver Noor och Roi att arbeta vidare, var och en på sitt sätt.
– Vi vet att det kan bli bättre, säger Roi och ler brett. Neve Shalom existerar ju.
I bästa fall kan vägskälet Israel står inför resultera i fler samhällen där judar och palestinierna kan leva i fred tillsammans.