Han är död och kan inte berätta
Möjligen hade skolmördaren ett högerextremt motiv.
Men han är död och kan inte berätta. Går det inte att vänta med spekulationerna tills vi vet mer?
Sant är att den unge mannen på internet visat uppskattning för sajter som hyllar Adolf Hitler, Tysklands insatser under andra världskriget och på Youtube gillat flera filmer av en tongivande svensk fascistisk bloggare som är verksam i högerextrema medier.
En bloggare som dömer ut "det multikulturella helvetesprojektet", är motståndare till "judisk mediekontroll i den västerländska civilisationen" och understryker "betydelsen av ras i samhället".
Högerextrem retorik av det klassiska slag som de flesta av oss av lätt insedda skäl inte på något vis vill bli förknippade med.
Sant är även att polisen på en presskonferens i dag sa att ett rasistiskt motiv "finns med i bilden" i utredningen och att Säpo har kopplats in.
Det är mot denna bakgrund frestande att dra slutsatsen att det inte är en slump att 21-åringen attackerade barn med invandrarbakgrund.
Om det visar sig att mördaren hade ett ideologiskt motiv så handlar det om det allvarligaste politiska attentatet i Sverige sedan bombattentatet mot tidningen Norrskensflamman 1940, då fem personer mördades.
Vi talar i så fall om terrorism.
Anledning finns dock att mana till besinning och inte förlora sig i spekulationer. Att polisen har rasism som en av sina hypoteser är inte samma sak som att gärningsmannen är en högerextrem terrorist.
Kloka utredare arbetar initialt brett och utesluter inget, att för tidigt snäva in perspektivet kan leda till blindhet för viktiga omständigheter.
Att intresset för nazityskland är stort vittnar för övrigt inte minst Hollywoods alla filmer och kvällstidningarnas återkommande satsningar på Hitler och andra världskriget.
Om fascination för tredje riket vore en rimlig anledning till att misstänka politisk extremism så skulle regeringen tvingas skrota viktiga funktioner för att i stället mångdubbla Säpos resurser.
Att gärningsmannen inte kan berätta om sin drivkraft är så till vida olyckligt. Breivik överlevde och kunde i förhör och under rättegång redogöra för sin politik och varför han fann det nödvändigt att mörda.
Den norske terroristen är därvidlag mycket ovanlig. I regel tar den här typen av människor sina liv då attentatet är utfört eller blir ihjälskjutna av polisen. De lever inte kvar för att berätta.
Kanske visar polisutredningen att 21-åringen hade en politisk agenda. Kanske lämnade han efter sig ett manifest där han redogör och förklarar. Kanske finns andra viktiga ledtrådar.
Men möjligen är det så att mördaren var en djupt förvirrad och störd ung man som gick vilse och inte själv förstod vad han gjorde. Kriminalhistoriska exempel av det slaget saknas inte.
En tredje möjlighet är att han var såväl terrorist som galen. Även sådana har funnits.
Det är som att vi aldrig lär oss. al-Qaida, hojtades det minuter efter bomben mot regeringskansliet i Oslo. Islamiska staten, trumpeterades det efter dubbelmordet på Ikea. Högerextremism, säger sig nu vissa veta.
Vi lever i en tid där så många är sin egen spinndoktor och så snabbt gör politik av saker de inte vet någonting om.
Visst, jag betalar hyran genom att skriva i en tidning som ibland inte drar sig för att med begränsat underlag ägna sig åt spekulationer om det ena och det andra. Kanske borde jag bara vara tyst.
Men är det verkligen för mycket begärt att vänta tills vi vet?