Helt rätt att inte häkta honom

UPPSALA.
Det var rätt av tingsrätten att inte häkta Julian Assange.
Åklagaren pratade nämligen strunt då hon hävdade att det var viktigt för utredningen att en redan fängslad person frihetsberövas. 

Uppsala tingsrätt, sal 11.
Ännu ett kapitel i den rättsliga evighetssåpan om Julian Assange inleddes klockan tio i dag med att åklagare Eva-Marie Persson påminde om vad som finns kvar i form av misstankar efter preskription och nedläggning och återupptagande av förundersökning.

Kanske är han skyldig till att ha inlett ett samlag med en sovande kvinna i hennes lägenhet i Enköping en sommarnatt för nio år sedan. Kanske är han oskyldig. 

Men det var inte den frågan rätten hade att ta ställning till vid denna häktningsförhandling. Det domstolen skulle pröva var om det fanns skäl att häkta Assange i dennes frånvaro eller ej.

Mycket press på plats

Utanför salen flockades journalisterna. Från Uppsala. Från de stora mediehusen i Stockholm. Från London, New York och Australien. Fotgrafer knuffades och en sträng ordningsvakt anmodade reportrarna att ställa sig i kö, varefter han bockade av oss från en lista och släppte in oss. 

I tingsrätten i övrigt var det som vilken måndag som helst. Olovlig körning, ansökan om konkurs, ringa narkotikabrott...

Ett par figurer som inte såg ut att uppskatta uppståndelsen blängde misstänksamt på oss. Eller så var de bara tagna av stundens allvar. Deras eget mål pågick i den intilliggande salen och det var en aktningsvärd samling förbrytelser som åklagaren lade dem och en häktad vän till dem till last:

Bilstöld, försök till stöld av handdukar, bedrägeri, rattfylleri, ringa narkotikabrott, brott mot knivlagen... Sammanlagt 24 åtalspunkter.

Men inget av det där är åklagare Eva-Marie Perssons problem. Hennes problem är en våldtäktsutredning som hon har ärvt. En våldtäktsutredning som, pinsamt nog, har lagts ner och tagits upp och lagts ner och tagits upp och nu är inne på sitt nionde år utan att ens vara i närheten av åtal. 

Utdraget ärende

Långbänken är för all del i någon mån den misstänktes fel. Han har som bekant larmat och gjort sig till, flytt in på Ecuadors ambassad, brutit mot brittiska borgensregler och överklagat allt ända in i kaklet. 

Men ett stort ansvar faller på Sverige. På åklagare som har struntat i rättegångsbalkens bestämmelser om att de har en skyldighet att driva ärenden framåt. Och på domstolar som inte har satt ner foten.

Till slut tröttnade förvisso Högsta domstolen och markerade med kraft, men då hade utredningen under fem års tid rört sig med en hastighet som skulle få en snigel att framstå som en hundrameterslöpare i en OS-final.

Häktningsförhandlingen hade inte pågått i många minuter innan pressen och några nyfikna pensionärer blev utkörda. Domare Karin Kussak hade beslutat om stängda dörrar. 

I väntsalen lades minut till minut och timme till timme och radioreportrar började otåligt fråga sig och varandra om de skulle hinna få ihop någonting vettigt igen.

Jag fördrev tiden med att läsa in mig på stöldhärvan i salen bredvid. Åtalspunkt 4: "XX har försökt att olovligen ta två väskor innehållande sängkläder och handdukar till ett sammanlagt värde av cirka 2 000 kronor som tillhörde hotell Fyrislund AB".

Överraskande beslut

Strax före lunch blev vi insläppta igen. Domare Kussak meddelade att beslut skulle avkunnas klockan 16. Åklagaren suckade. Försvarsadvokat Per E Samuelsson suckade. Murvlarna suckade. 

 – Jag behöver tid på mig att fundera, försvarade sig domaren. 

Framåt sen eftermiddag återvände så domaren och läste upp beslutet. Assange ska inte häktas. 

Beslutet väckte viss förvåning, men var i högsta grad rimligt. Åklagaren har nämligen försökt få honom häktad på grund av flyktfara. 

Som om Assange skulle kunna fly från det högsäkerhetsfängelse i London där han för närvarande avtjänar ett 50 veckor långt straff för brott mot de brittiska borgenreglerna. 

Det är svårt att frigöra sig från misstanken att åklagaren har en helt annan drivkraft. För att kunna konkurrera med USA, som också vill lägga vantarna på grundaren av Wikileaks, måste en europeisk arresteringsorder utfärdas. Vilket i sin tur kräver häktning.

Men Uppsala tingsrätt gick inte på finten. I beslutet konstateras det uppenbara. Assange sitter där han sitter och det går att driva utredningen vidare utan att han frihetsberövas av Sverige.

Det svenska rättsväsendet har i dag gjort någonting så ovanligt i detta ärende som att undvika att göra sig till internationellt åtlöje.