Den enda som blir mätt på en portion är tillverkaren
Hur stor är en portion?
Lika lång som ett snöre, typ.
Livsmedelsbranschens eget påhitt att märka sina varor med hur mycket en portion innehåller av kalorier, fett, protein och kolhydrater har ju redan hånats en hel del. I synnerhet OLW:s klåpiga sätt att schysta till chipssiffrorna genom att ange portionsstorlek till 25 gram, vilket är ungefär en handfull.
Men även om man lämnar chipsen därhän så kan märkningen, Guidelines Daily Amount (GDA), sätta myror i skallen på vem som helst.
Alltså: Hur stor är en portion?
Findus tillverkar en tvåportioners fiskgratäng på 600 gram. Varje portion blir alltså 300 gram om vi gissar att man delar rättvist och bra. Men enportionsgratängen väger 350 gram.
Ekströms vanliga vaniljsås bör man äta en deciliter av medan man kan lägga på ytterligare en fjärdedel om man väljer deras Frestavariant.
För Varma Koppen är två deciliter en portion men Campbells tomatsoppa kräver två och en halv.
Allra snurrigast blir det bland pastan där det varierar från 62,5 gram okokt till nästan dubbelt så mycket, 100 gram per portion och alla varianter däremellan.
50 gram pasta per skalle är vad som anges som lämplig portion i Bonniers stora kokbok från 1981. Bullens klassiska kokbok från 1930 tycker att 62,5 gram är lagom.
Själva systemet med märkningen faller ju fullkomligt när varje producent själv bestämmer vad som är en portion.
Å ena sidan har vi tillverkarna som inte har de nyttigaste av varor att erbjuda och som krymper ihop sina storlekar till dockservisnivå för att få siffrorna att se hyfsade ut.
Å andra sidan har vi de som kan tubba oss att nästan fördubbla portionerna för att få lite snurr på affärerna.
Blir vi klokare av det?
Inte det minsta.
Jag tänker fortsätta att studera innehållet per 100 gram och tänka själv.