Jönsigt namn räddar inte en vattnig skinka
LONDON Matdebatt är inte unikt för Sverige.
I England har den varit mer framgångsrik.
Det är, vilket jag redan påpekat, en glädje att traska runt i mataffärer i London.
Självklart i mattempel som Selfridges mathall och Whole Food men det är lika ointressant att skriva om som det är att tycka att de har bra käk i Östermalmshallen.
Men de helt vanliga bodarna, som Tesco, Waiterose och Sainsbury, ståtar med ett imponerande kvalitetstänk.
Ja, inte enbart. Det finns gojs här också men vill du inte ha det så slipper du och kan plocka en bättre – och dyrare – vara intill.
Skinka är ett urbra exempel på hur britterna behandlar sina kunder med respekt.
I Sverige är det samma vattenblaskiga skinka med en konsistens av oblat hur mycket man än jönsar till det med namn som Lönneberga och Lant och Fäbod.
I går köpte jag ett paket skinka av Waitroses eget märke och hör och häpna: Paketet var märkt med ”No added water”.
Istället var det precis tvärtom, att skinkan hängt i sju dagar med viktförlust på fem procent – alltså att vatten dunstat – innan den kokats och sedan rökts. Det var inte den billigaste skinkan, 299 kronor kilot.
Vill man inte betala det så finns det andra varianter. På en del förpackningar står det att man inte tillsatt mer än 20 procent vatten.
Fine! Då vet jag ju.
När jag ser det så inser jag hur otroligt lång väg vi har att gå i Sverige innan vi kommit dithän att man kan få välja sin smörgåsskinka på riktigt genom att producenterna ärligt talar om vad de gjort med köttet.
Det är också bedårande att inte bara kunna välja hur skinkan gjorts utan också hur den skurits.
Här finns alla varianter istället för våra ”tunna” eller ”tunnare” skivor. Skinkskivorna i ett paket ser ut som när lillbrorsan gått lös på julskinkan, tre millimeter tjock. Och de tunna är visserligen tunna men inte så att man missar dem på mackan.